Låg kreativitet nu

Av okänd anledning känner jag mig för närvarande inte särskilt konstruktiv vad gäller att ha nya projekt på gång, såsom jag av tradition ofta om inte alltid har haft. Har det inte varit olika former av författande har det rört nåt annat nördigt som vi egentligen inte behöver gå in på. Men den här sista tiden har det varit lite dåligt med sånt. Jag har inget nytt stort projekt jag bara brinner för att sätta mig med när jag kan släppa vardagen.

Det är något jag saknar, men jag vet inte hur jag ska återfinna inspirationen som är nödvändig för att komma dit. Jag sitter och fingrar med en Dylananalys över "Slow Train Coming" visst, och jag uppdaterar denna blogg lite då och då, men annars... ganska dött. Och även dessa två småprojekt blir rätt så framtvingade, som av en Luthersk arbetsmoral, att jag forcerar det. Resultaten är väl sådär. Inte några av mina mest inspirerade bloggperioder nu, för att definiera problemet.

Vad beror sån brist på inspiration på? Det var länge sen nu jag skrev en dikt värd namnet. Det har gått länge sedan jag sysslade med mina enorma databaser över Dylan, film eller ishockey på Excel. De här Dylananalyserna hade jag tänkt fortsätta med, men de skriver sig inte själv precis och jag måste tvinga mig att sätta mig med låtarna. Vad är fel? Blir samboskapet en kreativitetshämmare? Jag har tänkt ofta att det är när jag varit singel som jag varit mest konstruktiv, men min sambo behöver inte oroa sig därvidlag: fördelarna med samboskapet överväger klart och enväldigt till dess fördel. En annan tanke jag haft är att det beror på att jag närmar mig trettio. Sådant där nörderi har sin tid, och kanske är min ute. Hemska tanke. Jag vill inte att det ska vara slut på drömmarna och friheten.

Jag betraktade gamla studentbilder idag, där jag uppklädd står med kostym och studentmössa. Vilken stilig ung man, tänker jag. Vad mycket han ska behöva vara med om, innan han funnit sig själv. Jag tycker synd om honom. Han är vacker, och förtjänar en behagligare resa än den livet kommer att ge honom. Men det är bara genom resan han kan bli den som är Jag idag.

Tre låtar på mp3:an, 29 novemberversionen

I threw it all away - Bob Dylan. Äntligen lite Dylan på mp3:an. Jodå jag har massor, alternerar mellan ett gäng skivor och plockar in lite låtar här och där. Modern Times-låtarna har rullat ett tag, likaså Love & Theft. Nyligen kom jag mig för att lägga över lite Nashville Skyline och det kan ju aldrig slå fel. Denna låt tycker jag är skivans pärla, en fantastisk melodiös Dylan. En Dylan med sammetsröst, så som man inte har hört honom före eller sen dess.

The Hitter - Bruce Springsteen. Från förrförra skivan Devils and Dust hittar vi denna låt. Har knappt lyssnat på den skivan så jag har inte jättemycket relation till den. Den låter lite som Springsteens andra folkalbum från senare år: "The ghost of Tom Joad".

Hurt - Christina Aguilera. Av någon anledning har jag snöat in mig på den här låten. Den får mitt hjärta att skära. Videon till låten är en jag minns särskilt väl. Christina Aguileras röst sätter känslan stensäkert. Briljant.

Regissör nr 12...

12. Ingmar Bergman.

Vår nyligen avlidna mästerregissör förtjänar sin plats på listan, inte enbart på grund av att han var svensk. Bergman inspirerade många nu framstående regissörer och sågs som en ikon i filmvärlden. Säg bara "Det sjunde inseglet" och folk förstår. Eller "jungfrukällan" eller "Smultronstället". Ingmar Bergman levde livet i sina filmer och han lät omvärlden veta det.

Starkt foto, starka känslor är två fenomen som omgärdar Bergmans filmer. Jag skulle hävda att det var dessa fenomen han fick sin stora internationella stridbarhet för.3 Oscar för bästa Utländska film blev det bland annat. I Sverige blev Bergman bara måttligt hyllad och uppskattad, vilket är tråkigt. Utan att vara något fan av karln måste jag ändå säga: länge leve Bergman!

Idol 2007...

...börjar likna ett dåligt skämt. Varenda tjej åker ur. Nu hade de till och med Amanda som "hänger löst". Hon åkte inte ur, så skandalen blev inte ett faktum. Men ändå. Som jury-Daniel sa: "Hade Amanda åkt ut idag så hade jag slagit sönder inredningen här, då vet jag inte vad jag gör här längre."

För en gångs skull får jag lov att hålla med Daniel. Vad gör jag här?!

Dagens sport

Ja, det var ett tag sedan vi behandlade sport här på bloggen, med det möjliga undantaget av den tvivelaktiga kanalen Tv 4 sport, men iom att den så sällan visar sport så kan vi väl egentligen inte påstå att det inlägget handlade om sport?

Idag har vi haft EM-kvalmatcher, där Sverige skulle promenera in i EM, men tji fick dom svennarna. 1-1 mot Nordirland räckte inte. Det räckte nog dock halvvägs så tyvärr lär vi få genomlida ännu ett mästerskap där Sverige är med och förstör glädjen. Och ingen Zidane lär vi få se då heller så då kanske tv:n får stå. Frankrike vann annars och ser nu ut att vara på väg att klara sig till EM. Men utan Zidane vet jag inte om jag ska fortsätta att hålla på Les Bleus. Jag borde väl...

Finland däremot får jävligt tufft att ta sig till EM även om chansen finns i teorin. Då får man allt passa sig för att fortsätta spela 0-0 i praktiken mot vartenda landslag som världen kan frammana. Ovannämnda siffror i kväll mot Spanien, visst ett hyggligt resultat, men vi är så innerligt trötta på 0-0 från Finlands sida nu så snart vänder vi fosterlandet ryggen helt på fotbollsfronten.

**********

Det pågår för närvarande Snooker på Eurosport (ni minns kanske kanalen, den som fordom fanns i Com Hems grundutbud?). Grand Prix heter tävlingen som går av stapeln i Aberdeen, Skottland. Några iakttagelser jag hunnit göra fast jag jobbat eftermiddagar hela veckan:

* Ronnie O'Sullivan spelar finfin snooker. God chans att ta titeln.

* Det börjar bli lite inflation i maximum-breaks nu va? Varenda kotte på touren tycks ha en i sig, och nu verkar det ha släppt en mental spärr så att alla även går och gör en.

* Många storheter spelar kasst. Många är ute och har spelat rent ut sagt erbarmligt. Det är tidigt på säsongen, ett tydligt tecken. Ding, Hendry, Stevens, Robertson, Dott, Dale, Cope, Davis, Selby, Lee, McCulloch, Doherty, Williams, alla har de förpassats till åskådarnas skara. Av topparna som finns kvar kan nämnas redan nämnda O'Sullivan, John Higgins, Shaun Murphy, Peter Ebdon och Stephen Maguire. Någon av dom tar det. Förhoppningsvis O'Sullivan.

Noterat:

Sibel Redzep ska vara med i Melodifestivalen nästa år! Yipiie!

Tre låtar på mp3:an, ännu en gång

HEla vägen hem - Staffan Hellstrand. I mitt tycke karlns trallvänligaste låt, även om jag inte är speciellt bekant med hans alster. Bättre än irriterande lilla fågel blå iaf. Väl i klass om inte över en ung Winnerbäcks främsta verk.

Theyr'e building walls around us now - Moneybrother. Har väl nämnt på bloggen att jag börjat lyssna på moneybrother nyligen. Det här var väl den första låten jag fastnade för tror jag. Fantastiskt driv och Anders Wendins släpiga röst tar fram den här sjuttiotalskänslan som jag tycker den lever på, perfekt.

M/S Alkohol - Eldkvarn. Fan vilket flyt med mp3;an jag har ikväll då. Ett riktigt mästerverk, som nånting av Giacometti, sjunger Plura och det är inte utan att man håller med även om man inte har en blekaste jävla aning om vem Giacometti var. Det här är, i mina ögon, Eldkvarns vassaste låt post-2000. Möjligen med konkurrens av "Blues för Bodil Malmsten". Det var även låten jag ropade ut att jag ville höra på spelningen i Kristinehamn i somras till föga lycka.

Regissör nr 13...

13. Francois Truffaut.

Tro inte jag glömt regissörerna bara för att en himla lång tid förlupit. De kommer. Här nr 13. Francois Truffaut som startade sin bana som fransk films värsta filmkritiker som sågade vid fotknölarna så fort han såg en chans. Vid femtiotalets slut var han en av de hårdaste kritikerna. Men till skillnad från den penisavundsamma filmkritikerkåren stegade han upp till bevis och började skapa egen film.

Detta gav upphov till den nya franska vågen, vari Truffaut var det största och mest varaktiga namnet. Hans första film, Les Quattre Cents Coups, eller De fyra hundra slagen (nån Kent-fan som känner igen den?) blev en stor succé. Så stor succé att han vann bästa regissörspriset på Cannes-festivalen 1959, från att ha varit bannlyst att beträda stället året innan, då som gravgrävande recensent.

Truffaut fortsatte vara sin nya våg trogen och kom med verk som "Jules et Jim", "Le Dernier Metro" och "Le Nuit americaine". Han dog av en hjärntumör redan 1984, 52 år gammal. För evigt kommer han att minnas som den franska nya vågens skapare och föregångsman.

tre låtar på mp3:an, fenomenet fortsätter.

Song for Anna - Elin Sigvardsson. Av de låtar av Elin Sigvardsson jag har dragit på mig är detta den mest långlivade, och i mitt tycke den starkaste. Här är det mer än bara easylistening kvalitet. Här tänder det till på riktigt.

Your Song - Elton John. Lustigt. Song, song. Mp3:an väljer. En av Eltons kändaste låtar (och ja, jag har en del Elton John på mp3:an, han är underskattad), och av kärleksballaderna är det väl den starkaste eller bland de starkaste. Finns inte så mycket mer att säga.

Här kommer lyckan för hundar som oss - Håkan Hellström. Jag har flyt idag. Bara låtar jag har relation till. Detta som jag anser är kanske Håkans bästa låt har legat där på mp3:an ett tag nu. Den är inte i närheten av att flytta ut. Och vem kan glömma ett citat som: "Jag kastar stenar på solen för jag hatar den"?

Dagens skrivande: Tre låtar på mp3:an

Saskia - Cornelis Vreeswijk. Obetalbart. Jag gillar i synnerhet den halvt förstulna strofen: "Och vi var vakna mer än nog, när hennes väckarklocka slog." You go, Cornelis.

Our town - Iris DeMent. Sällan har småstadsidyllen målats upp så för att så tillintetgöras i slutet på varje versrad. Amerikansk country när det är som bäst, i synnerhet i munnen på en av dess främsta vokalister.

Long walk home - Bruce Springsteen. Hoppsan. En låt jag inte har koll på. Från nya skivan Magic, så det var inte så konstigt. Helt okej classic-Springsteen om det är ens kopp te. Easy listening. Lite light rock. Inte särskilt upphetsande.

Se detta som en möjlig fortsatt trend. Inte en helt dum tråd, när man samtidigt sitter och lyssnar på musik, varför inte skriva någon rad om låtarna? Kanske blir nån inspirerad.

Tv4 Sport?

Vad är det för sunkig kanal de hade inbillat sig skulle ersatta Eurosport utan att nån höjde på ögonbrynen? Jag sitter och tittar och tittar men inte fan ser jag en livesport-sändning över huvud taget! Det är filmer om sport, dokumentärer om sport och möjligen repriserad eftersänd sport. Men sport? Nej. Kalla det hellre Tv 4 Soptipp. '

Jag fattar allvarligt inte hur Com Hem var funtade när de dealade in sig med denna skitkanal istället för ett nytt kontrakt med eurosport. Jag gör inte det. Eurosport visar ständigt live-sport. Nu i skrivande stund för övrigt min favoritsport Snooker. Tv 4Sport får man leta länge innan man ens hittar direktsänd idrott. Helt uppåt väggarna. Lägg ner skiten. Och tv4: sluta starta massa kanaler som ni inte bryr er ett dugg om: kvantitet är inte bättre än kvalitet!

Läser folk i det här jävla landet bara deckare eller?

Man kan ju fan i mig fundera lite på den saken. Sverige alltså... Åh jag blir så jävla trött på det här landet. Här har jag som jag säkert nämnt följt den allra bästa historiska romanserien som författats mig veterligen, Colleen McCulloughs "Masters of Rome". Rekommenderas för övrigt enormt, även om min krånliga resa kan avskräcka.

Fyra delar lyckades jag låna till mig på svenska på Kristinehamns lokala bibliotek. Sedan var det svårare. Del fem lyckades jag inte finna överhuvudtaget på svenska. Den existerar inte. Översättningen är inte gjord. Svenskarna är ett alltför historieointresserat och barbariskt folk. Så förlaget hade gett upp projektet. Boken fanns på engelska och den lyckades jag få skickad till mig från Karlstads stadsbibliotek. Nåväl, jag är ingen imbecill medelsvensson, så jag plöjde väl igenom de där 700-800 sidorna av komplicerade och enormt detaljerade historieriktiga beskrivningarna med stort nöje.

Men så läste jag här av en gammal bokrecensent på Svenskan som förklarar för mig allt detta, om ointresset som lett till denna utveckling, samt det faktum att den sjätte boken i serien endast existerar i en (1!!!!) upplaga i Svea fucking jävla kukrikes land. Stockholms stadsbibliotek. På engelska givetvis. Jo men tja. Men misstro mig inte: Klart som fan jag ska läsa den om jag så ska behöva sitta och sträckläsa den där och då på biblioteket. Sjunde och (troligen) avslutande delen får jag väl emigrera för att få läsa för detta historiefientliga land. Och det gör jag då så gärna.

Ett monster

Jag vet knappt vad jag skulle kalla detta inlägg. Jag jobbar som ni kanske noterar (iom att jag skriver blogg) eftermiddag, och sover därmed hos mina föräldrar i Storfors. Jag är uppvuxen här, jag jobbar här, men jag bor i civilisationen i Kristinehamn. Här råder ingen civilisation ska ni veta.

Mitt kära företag, som betalar min lön, vilket jag är tacksam för, har tillsammans med andra företag, i någon märklig mygelpolitik gjort upp med kommunen att överta landområden som tidigare var helt offentliga. Däri ligger inga konstigheter. Sådant görs säkert varje dag. Men här har det lett till att en av de mest centrala vägarna spärrats av: Ja de jävlarna har satt stängsel och grindar för hela skiten! Storfors har i stort sett spärrats av, och olika delar av tätorten har blivit helt åtskillda!

För att ta sig till en affär innebär det nu på andra sidan Storfors (Lillfors kallas det, hur corny det än låter) en extra resväg på fem minuter. Det låter ju inte mycket men det är helt vansinnigt. Likaledes måste jag när jag ska cykla till jobbet härifrån beräkna fem extra minuter innan jag drar. Småsak? Pyttsan... Det här är ett dråpslag mot en tätort redan i stor nöd och avsaknad av ett själsligt centrum. Det skulle aldrig gå för sig i en civiliserad kommun.

Därtill skall nämnas att banker och försäkringskassor och liknande samhällsfunktioner packar resväskorna och åker. Storfors står snart utan en bankomat. Jag har alltid kallat Storfors centrum för dödens väntrum, men nu stämmer det verkligen till punkt och pricka. Det är beklämmande. Det enda som lever vidare är detta industrimonster som i högkonjunkturens skugga livnär sig och växer sig stark. Det är som en cancersvulst i en inte ont anande kropp. Ett monster. Skåda en karta över Storfors gott folk. Notera det gråa i mitten. Detta är industriområdet. En dag är högkonjunkturen förbi, jag står utan jobb gissningsvis, och Storfors geografiska centrum är dött. Och de yttre delarna, de som en gång utgjorde Storfors, förtvinar och dör. Deprimerande tanke.

Dagens musik:

Eva Cassidy, den numera döde, postumt hypade sångerskan som jag egentligen inte upptäckt, men strölyssnat till slog till häromdagen. Det var en version av Alma Coogans "Tennesse Waltz", en fullständigt nerskalad och långsam version av låten som var fullständigt brilljant. Den bör ni höra gott folk.