Så, kvällen före den stora finalen är det dags för årets stora prestigematch: nämligen att spå hur det står till med svenska folkets musiksmak. Fast för maximal utdelning i detta så är det ju inte bara svenska folkets åsikter man ska ha en koll på: även jurygrupperna spelar in. Där är det omedelbart svårare. Jurygrupperna kan väl sägas av hävd vara a) traditionalister, b) Eurovision-tänkare c) lokalpatrioter. Detta mixtrar till kalkylen lite, minst sagt.
Jag tror jag tänker så här i år: att Carola försvann är väl en smula otippat från början, och det skall nog snarast ses som en tanke mot Carola snarare som än förlängning i traditionen rösta bort traditionalisterna, även om det kan ha spelat roll. Skulle man följa det tänket är det SAnna Nielsen och Charlotte Perelli som borde få det svårt men jag tror inte det. Jag tror det finns en inneboende reaktion mot detta i jurygrupperna. De vill värna traditionell schlager, och kommer att visa det. Dessutom har de båda damerna finalfältets starkaste låtar, och pole position rent spekulationsmässigt i diverse medier. Jag tror båda bidragen går starkt hos jurygrupperna. Samma sak med BWO och Linda Bengtzing som gjort några starter de senaste åren. Nykomlingar svämmar det över av: Sibel, Christer Sjögren, Rongedal, Amy Diamond och Frida vilket mer än nog täcker upp för att det inte ska finnas bara ett "fräscht" alternativ att rösta på. Den faktorn är därmed borta. Nordman är i en kategori för sig, de har en start nyligen men annars känns de hyfsat nya på banan och är ett etablerat band.
Hur röstar folket? Det finns stora variationer i musikstilar: vi har allt från dansbandsschlager, via hip hop, mycket är disco, några ballader. Nordman står ensamma för etnotraditionen som är alltjämt poppis. Traditionell schlager finns här i viss mån med Linda Bengtzings bidrag. Intressant är att notera att rockbidragen gått och hängt sig någonstans efter förra årets stora år. Alla kan givetvis inte rösta på allt, och alla gillar inte allt. Dock kan man rösta ofta. Och somliga röstar oftare än andra i denna märkliga demokrati. Jag ger en slant på att småbarnsfamiljer har typ tiodubbla makten mot normalmänniskor i en sån här demokrati. Fördel Amy Diamond t.ex.
Alla kan inte gilla allt: hur många etnonissar finns det där ute? Hur ofta röstar de? Det finns för dem ett bidrag att rösta på. Tradschlagern är nära förknippad med discot och där finns egentligen lite för täta kopplingar för att det ena ska utesluta det andra: alltså kan inte Linda Bengtzing tro att hon kan sno åt sig alla de rösterna. Hon har många konkurrenter i discogenren: Bwo, Amy Diamond, Charlotte Perelli. Bland balladerna är det ju troligen Sanna Nielsen som med den starkare och lyssningsbara bidraget drar det långa strået före Sibel.
Många faktorer att väga in sålunda. Men så här tror jag det går:
10. Frida Muranius feat. Headline. Detta är bidragets udda fågel. Tack vare en svag delfinal är de i Globen. Jag vägrar tro att det har ändrats med musiksmaken så mycket att detta plötsligt skulle vara populärt. Får de spräcka nollan (kanske region Skånes jurygrupp?) så ska de vara nöjda över en väl genomförd schlager.
9. Rongedal. Ja, bröderna var kul och det roligaste var att de slog ut Carola. Här har de dock kommit i ett sällskap med starkare discolåtar som de konkurrerar med. Jag tror de står sig ganska slätt. Lite ströpoäng lär det dock trilla in, det är jag övertygad om.
8. Sibel. Hon har fin utrstrålning och en fantastisk röst, låten är dock inte jättecatchy. Det talar emot den i globen. Hon kämpar i ett uptemposällskap där endast Sanna Nielsen drar ner tempot. Risk för dålig startnummer kan göra att folk glömmer den. Får lite poäng här och där.
7. Nordman. Lär få in lite folkröster, och en och annan jurygrupps poäng uppe i kalla nord, men det blir inga förstaplaceringar, det kan vi vara så säkra på. Kör etnospåret ända in i mål på en hedrande sjunde placering.
6. Linda Bengtzing. Det här var en catchy dänga kommer många att tänka, fast det fanns bättre. Gott om röster till Bengtzing, även om jurygrupperna inser att det aldrig håller i globen. Det blir bra det.
5. Christer Sjögren. Christers udda fågel plockar hem en hel del poäng, såväl i jurygrupper som insett att ett sånt bidrag skulle vara tiptop i Europa, samt hos folk som snart lärt sig älska såna här tokiga galenskaper lika mycket som litauer och montenegrer (Uh, heter det verkligen monteneger?). Men så långt har vi inte kommit i civiliserandet av detta land än.
4. BWO. Gör ännu en stark schlager utan att nå ända fram. Hoppas jag. Deras bidrag var i mina ögon inte så märkvärdigt, och det slåss mot starkare varianter i framförallt Perellis låt. Men många jurygrupper kommer falla för föga och risken är att det trillar in betydligt med folkröster också. Jag tror på denna placeringen.
3. Amy Diamond. Min vilda gissning. Jag tror många bländas av hennes unga energi. Dessutom är låten jävligt catchy... Mer än många andra. Detta ger att både jurygrupper och folk charmas. Lägg därtill at hon har stora skaror röststarka förespråkare. Kan rent av nå högre, eller avsevärt lägre. Min akilleshäl på listan.
2. Charlotte Perelli. Jag förstår inte mer än att hon är favorittippad och att hon har en catchy refräng. Mer än så vet jag inte. Jag tycker hon ser ut att vara sminkad som en hora, hon har en alltför traditionell schlager för att den ska komma nånstans i Europa, hennes verser är svaga. Men som sagt, jag tror hon hamnar här uppe i allafall. I värsta fall, ett snäpp högre upp än jag gissat. Risken finns.
1. Sanna Nielsen. Bästa låten måste få vinna i år åtminstone! Ja, jag tror att folket ger henne segern. Hon kommer ligga bra med, men folket kommer ha henne som etta och hon kommer vinna. Att tippa Sanna Nielsen i topp känns jävligt märkligt. Men bra.
Så utvärderar vi på söndag.
