Jag kommer att hamna i helvetet!

Se här bara:

(Click on a level for more info)

Level Who are sent there? Score Purgatory Repenting Believers High Level 1 - Limbo Virtuous Non-Believers Low Level 2 Lustful Very High Level 3 Gluttonous High Level 4 Prodigal and Avaricious Low Level 5 Wrathful and Gloomy Moderate Level 6 - The City of Dis Heretics Very Low Level 7 Violent Moderate Level 8- the Malebolge Fraudulent, Malicious, Panderers Low Level 9 - Cocytus Treacherous Low

Rätt kul att det var lusten som var min stora synd... Nåja, jag får väl medge det. Kolla vart ni hamnar, vet jag: http://www.4degreez.com/misc/dante-inferno-test.mv

100 frågor och nästan 100 svar

Detta kan ses som ett tecken på att jag har a) väldigt tråkigt, b) väldigt dålig fantasi för närvarande, c) en kombination av a och b.

Hundra frågor och nästan 100 svar:

1. Vad är klockan: 02:52.
2.Vilket namn står på ditt födelsebevis: Toni
3. Smeknamn: Ingen vågar säga något annat. : )
4. Vad heter dina föräldrar: Oiva och Hannele
5. Antal ljus på din senaste tårta: Har man ljus på tårtor?
6. Husdjur: Inte direkt. Jag har en katt som heter Julius som jag har adopterat bort till mina föräldrar.
7. Hårfärg: Mörkblond.
8. Favoritfärg: Svart funkar väl.
9. Piercing: Nej. Jag gillar inte tanken på såna ingrepp.
10. Tatuering(ar): Nej, även om det känns lättare att föreställa sig än en piercing. Så än så länge, nej.
11. Födelseort: Köping.
12. Bostadsort: Kristinehamn
13. Nuvarande bostad: Tvåa
14. Har du varit kär: Ja
15. Har du varit i några andra världsdelar: Dessvärre inte.
16. Har du varit med om en bilkrasch: Nja. Inget allvarligt iaf. Jag har aldrig kraschat en bil.
17. 2 eller 4 dörrar (på bilen): 4:a
18. Kaffe eller glass: Kaffe tror jag. Vilken konstig fråga.
19. Snuttefilt eller kramdjur: Nej.
20. Salladsdressing: Jo det är väl gott.
21. Färg på strumporna: Mörkblå just nu.
22. Lyckotal: Tror inte på sånt.
23. Favoritfilm: Omöjligt att nämna en. Ska väl vara Taxi Driver isf.
24. Favoritcitat ur en film: Bara för jag tog upp det: "Someday a real rain will come..." ur Taxi Driver.
25. Bästa semestern: Det var nog den här semestern iom att det var min enda semester hittills.
26. Favoritmat: Thaimat.
27. Bästa veckodagen: Fredag eller lördag.
28. Senaste låt du lyssnat på: Carmelita rullar nu.
29. Tandkräm: Eldorado
30. Favorit TV-program: Lost ligger bra till av serier. Simpsons är ju alltid bra och ska vara där uppe.
31. Favoritrestaurang: Har nog ingen favoritrestaurang.
32. Favoritblommor: Det vete sjutton om jag kan svara på. Rosor är väl trevligt att få kanske?
33. Tycker inte om: Finns så jäkla mycket jag inte tycker om så det skulle ta hela natten att rabbla upp.
34. Sport att titta på: Fotboll, Ishockey, friidrott, sumobrottning, snooker, skidåkning. Några av favoriterna.
35. Snabbmatsrestaurang: närmaste.
36. Senaste sjukhusvistelse: Jag tycker inte om sjukhus.
37. Favoritdricka: Öl.
38. Vilken färg på väggarna i ditt sovrum: Beiga
39. Hur många gånger kuggade du på körkortet: Noll.
40. Vem/var är du om 10 år: Jag är jag om jag lever. Var kan man bara fantisera om.
41. Vem fick du senast e-mail från: Jag får nog aldrig e-mail från nån... Skulle väl vara nån porreklam kanske?
42. Har du någonsin blivit dömd för något brott: Nej.
43. Om du fick ett enda kreditkort, vilken affär skulle du välja: Ingen aning.
44. Vad gör du när du är uttråkad: Vankar av och an.
45. Fras/ord du använder (för) ofta: Jag kommer inte på nåt just nu. Har fått för mig att jag inte har några såna där stående fraser, men man kan ju ha misstagit sig. Min käre sambo vet säkert nåt.
46. Vän som bor längst från dig: Det skulle väl vara min kompis Theo som bor i Umeå.
47. Vad retar du dig på: En hel del, i synnerhet trivialiteter.
48. Det bästa du vet: Känslan av en spännande och mysig helg i samvaro med min älskade är nog det bästa jag kommer på just nu.
49. Läggdags: Lite för sent.
50. Vem tror du kommer att svara på det här snabbast: Ingen?
51. Vem/vilka tror du kommer låta bli att svara: Alla?
52. Vad är klockan: 03.10
53. Favorit Beatle: Beatles känns överskattade. Förstår inte att folk inte glömt dom redan. George Harrison var väl rätt klurig iaf.
54. Favoritspel: Måste vara Carom på datorn. Suveränt biljardspel.
55. Favoritfilmmusik: Åh. Det kan bara vara ledmotivet till "Once upon a time in west"
56. Skostorlek: 41-42
57. Syskon: syster Annika.
58. Favoritpålägg: Det mesta funkar.
59. Om du var tvungen att skänka bort 25 000 till välgörenhet, vem skulle få dina pengar: nåt etablerat som åtminstone skickade vidare pengarna och inte stoppade i egen ficka bara.
60. Vilket är det vackraste ordet/orden du vet: Oj, kommer inte på nåt bra.
61. Bästa bok du läst: Steinbecks "Vredens druvor" ligger bra till.
62. Är du Internetberoende: Jag sitter ju och svarar på det här över modem, inte sant?
63. Favoritdjur: katt.
64. Gillar du snö: Jajamän!
65. Favoritglass: Äter så sällan glass. Får väl säga Twister isf.
66. När köpte du något åt dig själv sist: Hm. Jag köpte mat åt mig själv idag, räknas det? Och så gjorde jag upp en deal att köpa öl av en arbetskamrat? Men grejer, det är svårare att komma på.
67. Är du långsint: Nej, oftast inte alls. Men vissa saker kan jag inte förlåta och är extremt långsint om.
68. Favoritgrupp/artist: Haha. Det finns bara en: Bob Dylan, givetvis.
69. Vilken är din bästa egenskap: Jag försöker vara snäll.
70. Vilket är ditt nästa mål i ditt liv: Ge ut en poesibok innan jag fyller 30.
71. Skulle du döda en kattunge om du fick 20 000kr: Vem fan har hittat på en sån dum fråga? Skäms!
72. Vad gör du i sommar: Sommaren är slut
73. Mest intressanta stad du varit i: Oj... Jag är inte speciellt berest..
74. Vilket djur skulle du identifiera dig själv med: Jag är egensinnig som en katt.
75. Vad fascinerar dig mest hos andra människor: De flesta människor fascinerar mig inte alls. Somliga har något intressant karaktärsdrag som det är svårt att sätta fingret på och de fascinerar mig oändligt.
76. Senaste pojkvännen/flickvännen: Moa.
77. Favoritgodis: Smågodis.
78. Spelar du nåt instrument: Nej
79. Vilken/vilka sporter gillar du mest: Oj. Jag är inte så duktig i sport. Jag gillar spela biljard men jag är skitdålig. Jag löpte en del förr om åren när jag var ung och smärt med det var skitjobbigt egentligen.
80: Vilken person i hela världen skulle du helst vilja träffa, och varför: Just nu ser jag fram emot att träffa min Moa igen.
81. vilken film såg du på bio senast: Det var för länge sen för att minnas.
82. senaste köpa skiva: Till mig själv: No Direction Home, soundtracket.
83. roligaste konserten: Dylan på Löfbergs lila slår det mesta skulle jag tro.
84. Bästa känslan: Orgasm?
85. samlar du på något: kunskap.
86. i så fall, vad: hm.
87. är du feminist: Nej, jag är humanist. De går inte ihop.
88. Om du var ett instrument, vad skulle du vara då: Ojoj. En del frågor får man verkligen tänka till inför. Gitarr, kanske. Det är det enda instrumentet jag har en relation till..
89. favoritskiva: Åh vad lätt: Blonde on Blonde.
90. bästa kompis: Moa.
91. hur tror du att folk som ser dig på stan uppfattar dig: Det vet jag inte. Som någon som vet vad han sysslar med hoppas jag.
92. vad stör du dig mest på i detta ögonblick: Inget. Är rätt harmonisk.
93. favoritlåt: För många alternativ.
95. har du en mobiltelefon: Ja
96. vem är du kär i just nu: Moa.
97. vad är det vackraste som finns: Vet ej.
98. om du fick en resa helt gratis, vart skulle du åka då: Vet ej.
99. är du homo- eller bisexuell: Dessa etiketter... Jag är som de flesta människor sexuell.
100.vad är klockan nu när du är klar: 03.26

Äntligen vardag

För mycket kul kan vara jobbigt det också. Äntligen jobbar jag eftermiddag igen och det känns som vanligt. Det har varit lite för mycket resor, händelser, besökare på sista tiden. Inget ont med de fenomenen alls, men det tär på en. Jag längtar nu framförallt till nästa helg, som är ensamhelgen då bara jag och min M ska njuta av att umgås tillsammans utan massa människor runt omkring.
*
Jo, för övrigt ser jag ju fram emot "Modern Times"! Det har gått fem år sen Dylan gav ut något nytt, så det blir spännande. Iom att jag hört snuttar känns det som min ursprungliga gissning om tema låg lite fel. Men jag tror och hoppas att det blir bra ändå.
*
Min bil kom ju tillbaka från verkstaden nu i fredags. Ganska efterlängtat. Jag skulle sätta mig i bilen för att åka hem: satte på radion. Inget hände. Vad sjutton är fel? Jag sökte flera stationer, men ingen hittades. Det var tystnad. Jag kollade bakåt- och högtalarna var borta. Det var något jag inte märkt när jag granskade bilen. Suck. Jävla ligister.
*
Vi får se när jag har möjlighet att skriva här igen. Webläsaren hos mina föräldrar gillar inte blogger av någon anledning. Senast på torsdag kväll, hur som helst.

Orsaker till extas: Ronnie O'Sullivan

Hör på människor: Gör er själv en välgärning, och passa på att titta på den i vanligt folks ögon kanske något udda sporten Snooker. Det går på Eurosport nu, varje dag några dagar framöver. Reglerna är lätta att komma in i, så det är inget mer med det. Det är en biljardsport med ursprunget i Storbrittaniens fd koloni Indien där brittiska officerer uppfann det. Bordet är mycket större än ett vanligt biljardbord; ca 360*180 cm och hålen är mycket snävare och ogästvänligare än på ett vanligt biljardbord. Svårighetsgraden är alltså mycket högre.

Detta är en mycket populär brittisk sport som vi nu några år kunnat följa på Eurosport. Och den trenden tycks fortsätta till oss snooker-fans stora nöje.

En vanlig missuppfattning är att spelet är långsamt och tråkigt. Det kan naturligtvis gå långsamt, men då är det mer de taktiska och defensiva duellerna man får nöjas åt. Själva snookern är ett begrepp som innebär att man ställt motståndaren i en position där han inte kan träffa en objektboll utan att bli tvungen att använda vallar. Ett intelligentare biljardspel får man hur som helst leta efter.

Men gå inte på den där billiga myten om segt spel. Kolla när Ronnie O'Sullivan spelar. Kolla och gör er själv en välgärning. Karln är den största konstnär inom idrotten överhuvudtaget nu när Zinedine Zidane lade ner fotbollskarriären.

O'Sullivan är en otålig person. Han tycks sakna nerver över huvudtaget och kan få för sig att spela lite hur som bara för att det är roligare än att göra som man alltid brukar. Han spelar fruktansvärt snabbt. För snabbt för domarens smak, men knappast publikens. När han väl kommit in på bordet är det alla bollar i så fort som möjligt som gäller. Behöver jag nämna att han innehar världsrekordet i snabbaste maximum-break? Knappt hinner domaren plocka upp en färgad boll förrän han är där och slår i en röd. Och så går han på.

Man sitter och småskrattar halvt förskräckt och nästan i trans när O'Sullivan spelar snooker. "Vad sjutton GÖR han?!" "Oj herregud....!" O'Sullivan i storform tycks totalt överlägsen såväl tekniskt som psykiskt och kostar på sig att agera som en viktig match är ett träningspass, han slår in sig på svårare spelmöjligheter än vad som är nödvändigt bara för att göra det.

Se det och bli beroende av snooker liksom jag blivit.

Förebilder

Vad är en förebild? Detta är en intressant fråga som roterat runt i mitt huvud de senaste dagarna. Med anledning av de senaste dagarnas händelser med ex-friidrottare som påträffats i situationer som är pinsamma och genanta, så har frågan ställts på sin spets: Är de dåliga förebilder?

De snortade lite kokain. So what? Klart att idrotts-sverige inte vill att ungdomarna ska dra en lina före varje träning, men det här handlar ju mer om föräldrar och skola att klara av den biten. Men visst: jag köper att det är svårt att representera något som heter ren idrott och sen bli påkommen som kokainist. Men det är ju för sjutton bara en del av människans komplexitet. Varför ska allt vara så enkelt och okomplicerat jämt? Ju bättre förståelse vi får för människans inneboende komplexitet, desto klokare blir vi.

Jag tycker inte idrottsförebilder nödvändigtvis måste vara fullständiga supermänniskor. Somliga tycks anse det. Det är en konstig uppfattning i min mening. Alla är ju bara människor. Fundera över de psykologiska betingelser som lett de mest framgångsrika och medaljrika idrottsmännen till sina triumfer och fundera sedan över vad som sker i en sådan hjärna när idrottskarriären är över. Var kommer kickarna ifrån då? Vart leds en sådan man?

Visst, vi kan fördöma det. Vi kan säga som de mest konservativa av konservativa: de är dåliga föredömen för barnen! Men vi kan inte fördöma dem blott för en liten ogenomtänkt handling. De är människor och bör behandlas som människor och inte grova brottslingar. Herregud, en av mina största idrottsliga förebilder är John McEnroe. Han var inte världens sportsligaste idrottsman om man säger så. Jag lärde mig älska neurosen och närheten till det psykiska sammanbrottet tack vare minna tidiga minnen av McEnroe. Även en sådan man kunde bli bäst. Plötsligt var det inte bara de perfekta som räknades. Det fanns plats för allehanda skavanker till mänskliga själar som fortfarande kunde bli bäst. Det var en himla trygghet att växa upp och inse, och det är något som stärker mitt självförtroende än idag.

En förebild ska vara sig själv. En förebild ska genom sina handlingar vara en spegel av sin egen person. Och stå för sina handlingar. Hur vridna och "fel" de än är. Även om Sven Nylander förnekade i några dagar tog han slutligen steget in bland förebilderna. I all sin trasighet. Det var fint gjort Sven. Nu ser vi upp till dig.

De långa knivarnas natt

När nazistiska organisationen SA blev för okontrollerbara och en belastning för de tyska nazisterna innan maktövertagandet 1933, beslöt man att rensa bort dem ur ledet. Detta var ett led i att kunna bli mer folkliga och helt enkelt kunna lyfta fram de ariska och renrasiga egenskaperna bättre. SA var inte direkt kända för att vara goda friska sunda tyskar, utan snarare gatudrägg och i vissa fall grova brottslingar.

Vad vill jag ha sagt med detta? Det är rätt lustigt hur två av Sveriges tidigare mest uppburna friidrottsstjärnor nu rensas bort ur ledet av sportjournalisterna (SJ?) eller åtminstone tvingas till offentlig avbön för att inte hamna i ett livslångt gatlopp (tänk Ludmila Engqvist). De renrasiga egenskaperna måste hyllas, och allt som är mänskligt och bristfälligt ska förkastas. I den svenska idrotten existerar enbart blonda och glada människor utan sociala eller psykiska problem. Välkommen till Sverige!

Jukka Keskisalo...

Oj, det är för sent att skriva om egentligen. Sånt här bör man skriva om i extas. Igår. 3000 meter Hinder. Det är ett minne jag kommer att bevara djupt i mitt hjärta. Det var så stort. Äntligen reste sig den finske längdlöpningsfallosen igen... Finland lever igen. Det finns sisu kvar. Det var ett gudomligt lopp som började smått nervöst och slutade med skrikande av nästan orgasmiska kvalitéer.

Jukka Keskisalo raddade in sig i raden av finska långloppsmästare som Nurmi, Kolehmainen, Viren, osv. Det var fantastiskt att se. Jag är för ung för att ha fått se Virén tagit sig upp efter att ha fallit på 10000 meter i München, för att senare vinna på världsrekordtid, men jag har ändå sett en fantastisk bedrift. Spurten, en långspurt a'la Virén, var det ingen som kunde svara på. Det var otroligt och jag skrek rakt ut i tv-soffan. Det där måste vara bland det bästa jag sett på televisionen sedan den uppfanns...

Dagens låt:

Är helt klart den underbara "The French inhaler" av Warren Zevon. Samma slags halvhjärtad medömkan mot den fallna kvinnan som i Dylans "Queen Jane". Karln skrev sjukt bra låttexter. En annan favorit som jag hittat på senaste tiden är sorgligt vackra "Desperados under the eaves". Båda från självbetitlade skivan "Warren Zevon". Jag kommer fortsätta hylla Warren Zevon tills fler i Sveriges rikes land vet vem denne sköne man var.

Morrissey!

Ikväll har det varit konsert med världsstjärnan Morrissey (från The Smiths) på Nöjesfabriken i Karlstad. Jag var där. Det är rätt häftigt att en så obetydlig stad som Karlstad fått Morrissey dit också, men i sammanhanget ska ju nämnas att de även lockat Dylan två gånger, så det kanske inte är en så obetydlig stad trots allt. Karlstad kan man ju inte annat än att älska. Min hemstad i fem år. Vacker som få...

Morrissey verkade vara i fin form. Jag har knappt lyssnat på honom, bortsett från de senaste dagarna när jag försökte komma i synk med verkligheten, men jag måste säga att till det stora hela var det ändå en väldigt trevlig och prisvärd konsert. Några ord om Nöjesfabriken först:

FAN vilket skönt ställe! Ni som inte tittat in där gör er själv en välgärning och gå dit. STORT som sjutton, med massa krokar att titta in i och massor att göra om man inte vill lyssna på musik, men även bra om man vill dansa. Vill man spela bowling eller åka gokart går det också bra. Jäklar vilket skönt ställe!

Morrissey sen! Först hade vi nåt slags uppvärmningsartist som lät lite som Björk, i alla fall i anden. Jag vet inte. Inte min typ av musik. Men rätt okej ändå, även om hon verkade rätt nervös ibland.

Morrissey var väldigt proffsig. Total kontroll på scenen. Några intressanta grejer med mikrofonsladden som nåt slags gimmick. Sjöng bra. Bandet var oerhört tight. Jag var i synnerhet imponerad av trummisen som inte fick en (1) lugn stund utan fick hamra på sina trummor i 1 timme och 30 minuter oavbrutet. Jag är inte så bra på låttitlar men jag vet att några av de låtar jag kände till fanns med "You have killed me", "First of the Gang to Die" och "I will see you in far off places" samt "The youngest was the most loved". Men den låten jag blev mest imponerad av var ändå den oerhört mäktiga och suggestiva "Life is a Pigsty". Fy fan vad den rockade. Det var nästan i klass med Dylans "All along the Watchtower" på Karlstadspelningen i höstas. Kanske ska lyssna mer på Morrissey nu när man blivit indoktrinerad.

Roligaste detalj: Bortsett från killen med den fånigaste dansen jag sett, måste det ändå vara situationen där Morrissey vänder sig mot någon i publiken som har en flagga och säger:

"I hate to embarrass you, but that's really not how I spell my name."
Därpå kommer skynket uppflygande på scenen, människan vill gissningsvis inte bli sedd med sin skam. Morrissey svarar:
"I really don't wan't it." Och kastar tillbaka den. Sjukt kul! haha.

Bilinbrott... : (

Ja egentligen har ju den mesta vreden lagt sig, men jag måste ändå få skriva av mig lite efter det här. Några har brytit sig in i min bil. De har förstört låset på förarsidan, klantarslen som de var så har de inte lyckats få igång bilen, men de har brytit sönder tändningslåset. Jävla klåpare. Så det här ställer till det en hel del för mig. Ingen biltur ut till Arholma. Det blir buss istället. Det suger, känns det som.

Vad som är mest intressant i hela historien är inte hur några människor kan föda upp ungar som blir småbrottslingar och längre fram hårdkokta kriminella pundare, utan att jag ändå kände så starkt för det här. Jag blev riktigt upprörd. FAktiskt. Tidigare när jag blivit av med nån cykel eller så har jag mest ryckt på axlarna. Det här störde mig ordentligt. Dels för att jag gärna vill att mina planer ska utföras som tänkt. Men mest för att jag blev orolig. Jag är BEROENDE av den. Bilen alltså. JAg måste ha den när jag jobbar igen. Materiella tillgångar äger mig. Tänka sig att materialismen kunde smyga sig på så där. Usch... Hemskt egentligen. Alla materiella tillgångar är av ondo.