Jay Leno och pöbeln

På jobbet idag kom vi av nån anledning in på Jay Leno. Mina arbetskamrater konstaterade: "Ja, han är ju mycket bättre än David Letterman iaf." Ja, jag kan förstå att NI tycker det, hade jag lust att säga, men lät bli, för att inte bli utstött framöver. Jay Leno och DAvid Letterman, den eviga frågan. Vem är bäst? Det där är inte så mycket en smaksak, som det är en fråga om rätt grundläggande personlig karaktär. Tillhör du pöbeln, patrasket, packet, ja då tycker du ju att Jay Leno är bättre än David Letterman. Visst, jag medger, han är rolig Leno. Han är ju ståuppare i grunden, så nåt borde det väl finnas. Men han är en populist och populister är exakt vad pöbeln vill ha. Och Leno är inte sen att ge pöbeln vad den vill ha. Billig humor. Allt som är billigt och som inte kräver eftertanke.

Skillnaden är glasklar mot Lettermans eftertänksamma, ganska torra humor. Begriper man inte något av subtiliteter så är Letterman inte ens kopp te. Så enkelt är det. Detta simpla lackmus-test kan man alltså med fördel använda sig av för att kolla av huruvida en person kan visa sig intressant att fortsätta föra ett intelligent samtal med eller huruvida man gör bättre i att konversera med närmaste kaktus istället.

Obildade människor gillar LEno. Bildade gillar Letterman. Simple choice, man.

*sorry att bloggen inte uppdateras jätteofta, folks. Ska bli bättring så fort internet kommer igång.

Fotbolls-VM feber

De senaste dagarna har jag varit väldigt sugen på fotbolls-VM. Det är få idrottsevenemang som jag kan längta lika mycket efter, och det är rätt märkligt med tanke på att jag inte tittar på fotboll speciellt ofta. Men fotbolls-VM är högt uppe på listan, och nu börjar jag redan få den där längtan att sitta och titta på match efter match efter match. Naturligtvis kommer mitt arbete att sätta hinder för det, men jag får göra det bästa av situationen.

Fotbolls-VM har för mig en särskild betydelse och jag tror den kärlekshistorien började 1986. Det var Careca, Maradona, Platini, Laudrup. Artister. Stora fotbollens ambassadörer. Det var väl där det började. Med skönheten i spelet. Det lilla extra. Ända sedan dess jag följt fotbollen har jag väl letat efter de som kan göra det där lilla extra. Minns hur de flutit förbi i mer eller mindre renodlad form. Hagi var en sådan spelare. Han var rumän. STojchov likaså. 1996 dök ett sällan skådat geni upp. Zidane. 2 år senare skulle han lotsa Frankrike till första VM-guldet. Ytterligare 2 år senare till EM-guld. Zidane gör sitt sista VM. Passa på och njut. Vi vet inte när en spelare som han dyker upp igen. Om någonsin.

Och jag vill direkt dementera att mitt intresse till fotbolls-VM skulle vara så stort på grund av SVeriges medverkan. Absolut inte. Om något så är Sveriges deltagande det enda smolket i glädjebägaren. Ack, VM 1998 när man slapp Sverige. DEt var tider det. Som tur är är jag rätt övertygad om att Sverige förpassas till läktaren redan efter gruppspelet. Det haussas så himla mycket om Zlatan och Henke och Ljungberg. Så här är det va: Ljungberg är over the hill, Henke är gammal som gatan och Zlatan är dålig som... satan. I år iaf. Hans ego blev så stort att han odlade klumpfot och slutade kunna spela boll. Basic facts from real life.

Vinner tror jag England gör. Och inte för att jag håller en extra blågul tumme för dem pga av Svennis. Är det nåt jag önskade vore det väl att Svennis blev jagad ut ur England med högafflar så att han aldrig mer återvände, men nu ser laget faktiskt förbannat bra ut och jag tror det blir dit svennar får sätta sina förhoppningar när de blågula förhoppningarna grusas. England är mitt inne i en gyllene generation där varje spelare tycks stå på zenit av sina karriärer. Nu förtjänar britterna sitt efterlängtade guld, och nu tror jag det kommer.

Brasilien, Argentina, ITalien, Frankrike. Relevanta guldkandidater. Tror nog jag räknar in även Spanjen dit. Skulle nåt annat lag vinna är det en stor sensation. Och trots att Grekland vann EM för två år sedan så tror jag inte på såna stora skrällar. VM vinner inga skrällag. Och skulle någon skrälla och nå långt bortsett från storländerna så sätter jag en krona på Mexico, Serbien Montenegro eller Kroatien. Det var lite om VM, det. 23 dagar kvar.

Jag är tillbaka!

Det har gått en alltför lång tid, det medges. Nästan de där tre till fem veckorna Bredbandsbolaget hotade om, men jag är tillbaka på Bloggen. Åtminstone tillfälligt. Det är inte så att jag fått nåt bredband än, det här meddelandet skriver jag över modem, och det går sjukt sakta. Det är verkligen som att vara tillbaka på stenåldern och få klubba ihjäl det man ska äta.

Flytten har gått bra, jag är numera Kristinehamnsbo. Och sambo dessutom! Det har börjat bra alltsammans, det funkar att pendla och vi har fått ordning på hemmet.

Jag har en Dylananalys av Street-Legal innestående, men det har fått skjuta på sig då jag haft en hel del annat att bekymra min hjärna med. Det får vi ta när bredbandet kommer igång. Laddar för övrigt för fotbolls-VM som jag ser fram emot riktigt ordentligt. Av någon anledning tror jag att England blir riktigt starka... OCh så är det ju sista chansen att se geniet Zidane spela. Det blir toppen. Hoppas man hinner se mycket.

(Tänk vad mycket blogginlägg som aldrig blir skrivna pga att man inte har internet. Jag har haft flera bra uppslag som aldrig blev nåt iom att jag inte haft möjligheten. Till exempel hade jag tänkt skriva om Snooker-VM, och finalen i synnerhet, men det blev inte av eftersom det nu är två veckor sen det avgjordes och mina minnesbilder bleknat. Nåja...)

Nu hastar jag vidare, försöker leta runt på andra platser i den mån som man kan. På återhörande, förhoppningsvis snart...puss och kram.