Fotbolls-EM - En utvärdering

Så ska jag försöka mig att skriva nåt här på bloggen igen. Jag är som regel en sämre bloggare på sommarhalvåret. Men, men. Det var fotbolls-EM, ja. Nu bara en match kvar, och jag har faktiskt tippat in rätt finalister i vårt givetvis alldeles för inofficiella hemmatips (givetvis ska jag inte få vinna några pengar). Spanien och Tyskland är i Final. Tyskland var nog ingen högoddsare, men SPanien? Spanien som alltid har bra lag men aldrig får till det? Går tipset in hela vägen så vinner Spanjorerna finalen dessutom.

Vad har vi sett av EM? Ja inte så jävla mycket faktiskt. Jag har nog läst mer än vad jag sett, dessvärre, och då blir mina analyser baserade på andrahandskällor. Att Sveriges åldersstigna och sorgligt ledda landslag skulle få respass snabbt hade jag insett på ett tidigt stadium. Ryssland, som var EM:s färgklick, var det precis enligt mina förutsägelser. Dock överträffade de i kvarten även vad jag trodde Guus Hiddink kunde göra. Men i Spanien-matchen var det slut på det flytet. Tyskland är Tyskland och går vidare utan att behöva spela bra. Turkiet vann fighting spirit-priset i årets EM med flera comebacker än vad som borde vara möjligt. Det var väl det positiva. Vad gäller det jag engageras av: ledarskap och korandet av den nya kungen av fotboll, där blev vi väldigt besvikna. Ingen har svarat upp till kallet att plocka upp Zidanes fallna mantel. Ingen. Torres tänkte vi? Och även om Spanien står i final så är inte Torres den som varit speciellt framstående. Christiano Ronaldo tänkte vi? Ronaldo var ganska lam. Bra en match, dålig en annan. Ingen spelare vi tar med oss från EM. Arsjavin verkade destinerad att bli det men gjorde en sån plattmatch i avgörande semifinalen att inte heller han är värdig. Michael Ballack stod för en mycket avgörande frisparksmål mot Portugal, men har varit ojämn. Jag vet inte vem vi ska utnämna helt enkelt. Fabregas har inte fått förtroendet att starta en match men känns just nu som bästa kandidat.

Här är min EM-elva iaf.

mål: Iker Casillas, Spanien

backar: Christoph Metzelder, Tyskland
Philip Lahm, Tyskland
Sergio Ramos, Spanien
Carlos Puyol, Spanien

Mittfält: Cesc Fabregas, Spanien
Bastian Schweinsteiger, Tyskland
Lukas Podolski, Tyskland
Michael Ballack, Tyskland

Anfall: David Villa, Spanien
Aleksandr Arsjavin, Ryssland

Andra elvan:

mål: Gionluigi Buffon, Italien

back: Denis Kolodin, Ryssland
Gökhan Zan, Turkiet
Robert Kovac, Kroatien
FAbio Grosso, Italien

mittfält: Andrea Pirlo, Italien
Wesley Sneijder, Holland
Marco Aurelio, Turkiet
David Silva, Spanien

Anfall: Roman Pavlutjenko, Ryssland
Nihat Kahveci, Turkiet

Midsommar har varit

Fy fan vilken snabb helg det var. Fast det var långhelg. Jag kan inte begripa det. Fredagmorgonen ägnades åt resa, men den var åtminstone acceptabel. Jag var ute på ön efter ett. Sov typ halva resan. Så det var okej. Festen på kvällen var helt och hållet lyckad. Mycket trevligt. Men dagen efter var ett enda ändlöst väntande på att ens älskade skulle sluta jobba. På kvällen hade vi trevligt på klipporna, när vi såg ut över havet, matandes måsarna med bullar. Jag ville aldrig att det skulle ta slut. Det gjorde det. Morgonen efter, idag, tidig start: hemresa. Hemresan tog mig först till Stockholm, där blev det en hel del väntan innan tåget kunde resa mot Värmland. Efter sju var jag hemma. Dagen hade gått och farit. Nu jobbar jag visserligen eftermiddagsskift nästa vecka så jag var inte tvungen att gå och lägga mig direkt, men ändå. Fan vad fort den här helgen gick. Och nu måste jag genomlida tre veckor till när jag inte får träffa min Moa. Livet är grymt och orättvist. Gråter mig till sömns.

Tack Guus!

Igår började så EM i fotboll på riktigt. Det var glädjande att slippa alla uppblåsta ballonger och bara kunna njuta av mästerskapet. Man tar sig knappt fram på gator och torg för alla hejarubriker om Zlatan. Så nu ska man väl kunna relaxa av försommaren utan denna allergi iaf.

Men nu ska ni inte misströsta svenskar, absolut inte! Ni kommer igen! Det är jag fullständigt säker på. Om två år igen, med Lagerbäck och hela gamla sköna gänget: Henke, Zlatan, Ljungberg, Mellberg, Allbäck, Alexandersson och hela gamla PRO-gänget. Det ska bli fotbollsfeber i Svealand då med! Vi hänger med!

Gräsänkling suger

Jag är sedan i söndags morse gräsänkling. Det är skittråkigt. Fast nu börjar jag få snurr på självtillvaron någorlunda. Koka vatten och gå ut med soporna. Dock är den mentala istiden inte bruten. Räknar inte med att jag blir speciellt kreativ här på bloggen riktigt än. Möjligen torsdag. Återkom för fortsatt update.

Att göra i veckan

Nästa vecka lär gå fort. Visserligen dyker jag förmodligen inte upp och skriver blogg, såvida inget radikalt förändrats. Jag kommer inte in på bloggen från mina föräldrars dator. Det är dock bara tre arbetsdagar i veckan eftersom jag ska till Långshyttan på kurs på torsdag-fredag. Det blir nog mer suparresa än kurs, men det blir nog bra. Vi ser fram emot det.

Regissör nr 2...

2. Charlie Chaplin. Vi närmar oss slutet på listan. Det är lätt att glömma bort att Chaplin bortsett från sin luffarfigur också var en regissör, och en omåttligt framstående sådan, med full kontroll över sina alster. Han var stumfilmserans mest framgångsrika och sedde regissör, han utvecklade massor av cinematografiska tekniker för framtiden att utveckla, tillsammans med Buster Keaton och den generationens slapstick-regissörer. Chaplin var dock en stor kvinnokarl och var gift åtskilliga gånger, och hans yngsta fru var inte mer än 18 år då han var 65. Han dog i princip i exil, i Schweitz 1978.

Chaplin grundade tillsammans med bl.a. Douglas FAirbanks och D.W. Griffith United Artists, för att få total kreativ kontroll över sitt filmskapande, något han värnade om hela sitt liv. Sitt stora ögonblick ägde han dock när han, som jude, iklädde sig rollen som Diktatorn, en Hitler-parodi, mitt under brinnande världskrig. En av filmens stora genier, med andra verk som räknas till filmens absoluta klassiker såsom: Modern times och Gity lights utmärker sig Chaplin som nittonhundratalets stora karaktärer, inte blott inom filmen utom i samhällslivet i stort. Härav motiveras hans andraplats på listan.

Fotbolls-EM startade

Fast lite sådär. Inga direkta skrällar. Storlagen vann som förväntat, även om jag hade hoppats på Turkisk skräll mot Portugal. För övrigt gjordes det lite för lite mål och defensivspel firade triumfer. Det var lite tråkigt. Tysklands match mot Polen är nog EM:s bästa så här långt. Tyskland anföll, och även om de sattes under press av Polen bitvis så var de en klass bättre. Men all cred till Polen. Dagens andra match får vi ge creds åt enormt underlagstippade Österrike som slogs med själ och hjärta mot ett mycket lojt Kroatien. Det kan bli svårt för Kroatien mot Polen att döma av den drabbningen. Vi får se hur det utvecklas.