Rasister

Jag har en jävla massa rasister till arbetskamrater. Ständigt kommer de in på den "stora orättvisan" om hur mycket invandrare bara får av svenska staten, utan krav på motprestation, vilket de ställer i relation till hur svenskar behandlas (i synnerhet har de fått vatten på sin kvarn nu när moderaterna bestämt sig för att misshandla arbetslösa). Jag tänker här på de som kommer som asylsökande.

Så vad är egentligen sanningen? Det känns som om mytbildningen kring det här temat är av enorma proportioner. Jag föreslår att den som vet meddelar mig här. Jag kan aldrig tänka mig att det är så snedvridet som de påstår. Skulle vara roligt att ha svar på tal nån gång. Och nyttigt.

Samma vridning gör de vad gäller brottslighet. Bland mina arbetskamrater är det en sanning att 75% av invandrarna är brottslingar. Och att brottsligheten i Sverige består av ungefär lika stor andel invandrarbrott. Och att polisen agerar 75% mer släpphänt när det gäller invandrare. Rätt tragiskt egentligen. Mänskliga hjärnor. Som används till att komma fram till simplifierade slutsatser. Mitt stora problem? Inte att jag inte använder min hjärna, utan att jag är dålig på att använda min mun.

When the Deal goes down

Åh, jag måste bara säga detta. Den här låten har utvecklats till att bli en stor favorit på nya "Modern Times". Jag bara älskar raderna:

"I laugh and I cry and I'm haunted by
Things I never meant nor wished to say
The midnight rain follows the train
We all wear the same thorny crown"

Dylans senaste inlägg i sin kristusmytologi. SKönt att höra. Fantastisk låt egentligen. Så lugn och så stillsam men samtidigt så laddad. Vore trevligt om han kom till Sverige nästa år... Gärna KArlstad då.

John Holm, nåt att kolla in?

Den svenske artisten John Holm är nästa musiktips som jag tänker ta upp här på bloggen. Han gjorde sig ett namn i början av sjuttiotalet och släppte några skivor som gav honom en plats i den svenska musikhistoriken. Idag är han kanske inte helt bortglömd, men möjligen underskattad.

John Holm tycks ha verkat i ett Dylanfack: bevislig talang med krånglig röst som fick söka sin uppmärksamhet på andra håll än i radioetern. Jag hittade tidigt en cover av Dylans "Down in the Flood" som är något så märkligt som fullständigt briljant. Holm ikläder sig någon slags "Deliverence"-persona (Tänk killen med banjon) och levererar en fullständigt trovärdig yankee-redneck-tolkning av låten. Måste höras.

Vidare har jag lyssnat på lite av Holms eget material och det är bevisligt att han har talang för lite annorlunda formuleringar och funderingar. Sitter och lyssnar på "Får man leva för det" som jag först inte tyckte var något, men som växer för varje gång.

Hitta lite John Holm vet jag. Han har något.

Borat, en film att se!

Har haft vissa besvär (det har varit helt omöjligt) att komma in på bloggen här på datorn hos mina föräldrar. Det är märkligt. Nu gick det på andra försöket. Gamla datorer alltså. Men nu när jag ändå är inne kan vi väl beta av lite ämnen.

Satt och tänkte på filmen Borat. Har inte haft möjlighet att redogöra för detta förrän nu, trots att det var två veckor sen snart jag såg den på bio. Fan vilken bra film. Inte genomgående, vilket var ganska väntat. Men där den är bra är den det bästa jag sett på år och dag. Jag fullkomligt älskar den galna scenen när de har "Running of the Jew" i Kazakstan, i en märklig och djupt rasistisk variant av Pamplonas "Running of the bull". Borat reporterar från evenemanget i ett kort klipp. Judarna är utklädda med jättehuvuden och händer. Plötsligt sätter sig judens fru och värper ett enormt ägg (!). Folkmassan rusar fram och krossar ägget. Haha. Var i helvete får man sånt ifrån?! Det är ju så sjukt politiskt inkorrekt att det inte är sant. Och scenerna där Borat och hans följeslagare hamnar hos ett judiskt par. Obetalbara. Gå och se. Inget för politiskt korrekta nissar dock.

*

Frågesport

Det tycks som om jag med mitt kassa uppdaterande och val av obskyra ämnen har distasierat de få läsare jag en gång hade här på bloggen. Det är illavarslande.

Idag tänkte jag ta upp frågesport. Det är sjukt kul med frågesport. Jag och sambon sitter med jeopardy på blip flera gånger om dagen. Otaliga gånger. Det är kul när man kan, men trist när man är helt borta. Ofta hamnar man i tidsnöd i situationer som säkert skulle kunna lösas med lite eftertanke.

Jag har alltid sett mig som väldigt allmänbildad. Jag är allmänbildad. Men hur i himmelska fridens torg har en del människor fått ihop 200 000 kronor på ett spel i Jeopardy?!! Det kan bara vara fusk.

Alla som gillar frågesport har favoritämnen. Tv-serier, politik, nutidshistoria, personer, rockmusik, film. Nånstans där har jag väl mitt specialområde. Slash of geografi och historia också. Det finns dock blinda fläckar som jag är helt lost på. Skulle det komma en fråga om blommor eller tyger så skulle jag ringa morsan som en vän.

Kolla in www.vetgirig.nu för att prova på lite frågesport!

Oldsberg årets julvärd

Kul att folk sitter och hetsar upp sig för vad som helst. En del inlägg i debatten på Aftonbladets sida visar att folk är alldeles för upptagna av småsaker. De kan vända upp himmel och jord för att en julvärd blir vald medans de skiter fullständigt i om hundratals människor dör varje dag i Irak. Weird fucking country. Det är som jag hela tiden misstänkt. Folk i det här landet har fått det alldeles för bra. Varför annars välja fram en moderat till statsminister? Så att de arbetslösa och lidande ska få utstå rådbråkning och prygel? Sverige, alltså. Sverige. Men vadå. Jag hoppar på meningslöshetståget:

Själv tycker jag att Oldsberg är det bästa som hänt Sveriges television de senaste tjugo åren. Karln är ju trots allt det närmaste vi kommer Letterman i Sverige. En egen talkshow skulle han ha. Distans, humor, glimten i blicken. Oldsberg har fått allt för litet utrymme med att bara styra "På spåret". Fruktansvärt mycket talang kastas bort. Så för att dra mitt strå till stacken, så röstar jag definitivt FÖR Oldsberg som julvärd. Arne Weise kan gå och gömma sig någonstans. Ingvar Oldsberg is the SHIT, som min käre sambo skulle sagt. Haha.

Dagens musik:

Jag tror det var Steve Earle som påstod att han skulle ställa sig upp på Bob Dylans nattduksbord (eller nåt i den stilen) och deklamera att den bäste textförfattaren inom populärmusiken var Townes Van Zandt. Poängen givetvis att Dylan allmänt betraktas som den största, där Earle ville lyfta fram (den i Sverige relativt okända)Van Zandt.

Håller givetvis inte med Earle, men det lilla jag lyssnat på av Townes har gett mig fördjupad respekt för honom. Townes van Zandt verkade inom folk/country-musiken och kom från Texas. Han var aktiv mellan sent 60-tal till 90-tal. Van Zandt dog 1997.

Jag kan fortfarande ha lite svårt för den relativt breda Texas-accent Van Zandt drar sig med. Det är lite som när folk skyggar bakåt när de hör tyskar skrika. Lite samma konnotationer. Men kommer man förbi de fördomarna så är Van Zandts låtar befriande i sin poetiska särart. Van Zandt vrider och vänder på en förnimmelse och lyckas så gott som alltid finna perfekta uttryck för det och hans versmeter är fantastisk. Se bara ett utdrag ur en av hans kändaste låtar, "For the sake of the song":

"Nothin's what it seems,
maybe she'll start someday to realize
If she abandons her dreams
then all the words she can say
are only lies
When will she see
that to gain is only to lose
All that she offers me
are her chains,
I got to refuse
It's only to herself that she's lied
She likes to pretend
there's something that she should defend
with her pride
I don't intend
to stand her and be the friend
from whom she must hide
Maybe she just has to sing
for the sake of the song
Who do I think that I am to decide
that she's wrong"

En lyssning rekommenderas. Ge karln en chans.

Ålandskryss

Jag och min M har beställt en Ålandskryssning i mellandagarna. Det känns skitkul. Vi sover i A-hytt, äter buffemiddag samt buffelunch, vilket inkluderar så mycket mat och så mycket dryck man vill ha. Allt det för 370 kronor per person. Det var en BRA deal.

Kass bloggare+besök

Jag har åsidosatt mina plikter i bloggandet en tid nu. Det kommer och går. Ofta känner jag att jag inte brinner tillräckligt för något dagsaktuellt ämne nog för att skriva om det. Nåja. Till veckan blir det förhoppningsvis lite bättring iaf, iom att jag jobbar Eftermiddag.

I helgen var det besök här. Fyra pers skulle komma och sova över. Alla vänner till min M. De skulle ligga och trängas i vardagsrummet. Jag tyckte det verkade ha gått helt okej. Ovant att ha så mycket besök dock. Vattenpipan nyttjades flitigt. Lägenheten kändes som en knarkarkvart. Men det är okej.

Bortsett från det så hade vi en tävling i musikintron. En person valde något intro till någon låt på datorn och de övriga gissade. Man kan tycka att jag hade stor fördel iom att det mestadels är min musik som är på datorn, men i ärlighetens namn så var det inte så jäkla lätt. Det finns mycket musik på datorn. Och mycket som jag aldrig har lyssnat på en enda gång. Och iom att det var bildade människor som var på besök så kunde de sin historiskt relevanta musik och var minst lika kunniga som jag själv. En reflektion dock: Jag är skitbra på att höra direkt vilken artist det är, men att komma på låten tar en väldig tid. Det är märkligt är det inte? Hör ni direkt vilken låt det är, eller kommer ni bara på vilken artist det är?

Dagen gryr i väster..

Äntligen! Valen till kongressen i USA har genomförts under tisdagen och det glädjer mig att resultaten nu tycks gå till demokraternas fördel. Äntligen har USA vaknat upp ur koman av sex år av vanstyre och protesterar å det kraftfullaste mot den sämsta president landet någonsin röstat fram. Hur han fick en andra mandatperiod är ännu en gåta. Representanthuset är i skrivande stund erövrat och Senaten, den andra av republikanska bastioner kan också falla. Sista delstaten Virginia avgör.

Vad kan då detta maktövertagande betyda? Demokraterna kan äntligen sätta press på Bush. De kan sträva emot. De kan ge fan i att anslå miljarders biljarder till en krigsmaskin som har fått ett eget liv och som ingen egentligen verkar veta hur den kan sluka så mycket till så mycket nytta. (Men jag förstår hur den kan göra så mycket skada som den gör. ) Äntligen blir Bush fjättrad. Han får sitta av dessa två år. Om det inte inleds en kampanj att misstroendeomrösta mot honom, och jag skulle inte blir förvånad om så blir fallet. Jag menar: Clinton was impeached. Och hans största brott var att ljuga om lite sex. Bush är trots allt en krigsförbrytare.

På tal om krigsförbrytare: Äntligen försvinner Donald Rumsfeld. Denne onda onda man har skapat så mycket lidande sedan han tillträdde att det glädjer mig den dagen en internationell tribunal gräver fram honom ur hans jordhåla och dömer honom till döden. Det här är inte som att bli av med en fiffelminister a'la Stegö Chiló. Det här är som att bli av med Himmler ur en regering. En ond ond man. En krigsförbrytare. Skulle du vilja ha Himmler med i din regering? Nej, jag trodde väl inte det. Du då, Fredrik Reinfeldt? Äh, förresten, svara inte.

Ånger

Idag blev jag tvungen att neka till ett arrangemang jag redan tackat ja till tidigare. Mina arbetskamrater och jag skulle på lördag ha åkt till Karlstad och tittat på ishockey. Närmare femtio pers från Structo. I en buss. Knappast nyktra. Jag orkade inte med tanken. Umgås med en massa arbetskamrater på fritiden? Nej, jag tror inte det. Fulla arbetskamrater dessutom! Jag vet inte. Något inom mig gillade det inte. Jag tappade sugen i samma veva som det stod klart för mig att jag skulle få åka från kristinehamn, via storfors, via filipstad till Karlstad. Och samma sak på hemvägen.

Så istället för att umgås med arbetskamrater så umgås jag med min älskling. Det känns tusen gånger bättre.