Ånger

Idag blev jag tvungen att neka till ett arrangemang jag redan tackat ja till tidigare. Mina arbetskamrater och jag skulle på lördag ha åkt till Karlstad och tittat på ishockey. Närmare femtio pers från Structo. I en buss. Knappast nyktra. Jag orkade inte med tanken. Umgås med en massa arbetskamrater på fritiden? Nej, jag tror inte det. Fulla arbetskamrater dessutom! Jag vet inte. Något inom mig gillade det inte. Jag tappade sugen i samma veva som det stod klart för mig att jag skulle få åka från kristinehamn, via storfors, via filipstad till Karlstad. Och samma sak på hemvägen.

Så istället för att umgås med arbetskamrater så umgås jag med min älskling. Det känns tusen gånger bättre.