Dagens musik:

Idag så får jag skänka ett ord av uppskattning till den, här, ofta nedrisade Lars Winnerbäck. Winnerbäck får ofta skäll av mig för sin brist till poetisk känsla i sina texter. Det är att betrakta som att jag vill balansera hyllningskören av Winnerbäck. Men här ska bli ändring: jag anser att det finns några rader på en av Winnerbäcks i mina ögon allra bästa låtar som håller allra högsta klass.

Låten är "Åt samma håll". För en gångs skull lyckas Winnerbäck kombinera känslan för fantastiska melodier och fantastiskt språk, en frasering i Dylan-klass dessutom.

Jag gillar i synnerhet det här partiet: "Blå Dörren hade öppet och vi slog oss ner i baren Hon var hemma efter veckor runt på resor och jag lyssnade När hon sa: Jag kanske stannar här ett tag Vi kanske hittar nåt att bygga upp en vacker dag Jag måste bara hitta en roll Jag sa: Ta min hand, jag följer dig Vi ska åt samma håll". Lyssna hur Winnerbäck sjunger "hemma efter veckor runt på resor och jag lyssnade". Det finns ett så skönt flyt i det att man blir alldeles salig.