Dylans sång på Modern Times skimrar!

Jag har inte sällan hamnat i dispyter, slagsmål och värre med meningsmotståndare som hävdat att Bob Dylan inte kan sjunga. Det är tråkigt med dessa trångsynta människor som man måste banka in vett i huvudet på för att de ska se. Dylan är en mästare på att sjunga, även om han i viss mån använt sin röst felaktigt i synnerhet på konserter de senaste åren. Det är givetvis den s.k. upsingingen som har blivit det stora tvisteämnet även Dylanologer emellan. Somliga hatar den, andra älskar den. Eller älskar den... vet jag inte. Men de accepterar den ändå som en del av Dylan. Och även om jag inte är jättestor fan av den, så är det väl det jag gör. Accepterar.

Men Modern Times markerar något märkligt. Det är inte många recensenter och tyckare som noterat detta, vad jag sett, men Dylan använder upvoicen en hel del på albumet. Och ingen protesterar. Märk: INGEN PROTESTERAR! Det tycks som Dylan fokuserat mycket på sin sångteknik den sista tiden. Hans röst är sabbad eller vad man ska kalla det. Men han använder åtminstone rösten rätt nu. Upvoicen används som krydda, smakfullt tillsatt, som på mästerliga "Workingmans blues #2" där den rent av nästan är värd hela inträdesbiljetten. Jag bara älskar när Dylan går upp i en lätt smakfull falsett i några av verssluten. Det är fantastiskt. Helt enkelt fantastiskt. Jag tror att många som normalt skulle protesterat mot upsinging noterar detta, men inte medvetet, utan undermedvetet och har därför inte gjort någon analys i saken.