Dagen gryr i väster..

Äntligen! Valen till kongressen i USA har genomförts under tisdagen och det glädjer mig att resultaten nu tycks gå till demokraternas fördel. Äntligen har USA vaknat upp ur koman av sex år av vanstyre och protesterar å det kraftfullaste mot den sämsta president landet någonsin röstat fram. Hur han fick en andra mandatperiod är ännu en gåta. Representanthuset är i skrivande stund erövrat och Senaten, den andra av republikanska bastioner kan också falla. Sista delstaten Virginia avgör.

Vad kan då detta maktövertagande betyda? Demokraterna kan äntligen sätta press på Bush. De kan sträva emot. De kan ge fan i att anslå miljarders biljarder till en krigsmaskin som har fått ett eget liv och som ingen egentligen verkar veta hur den kan sluka så mycket till så mycket nytta. (Men jag förstår hur den kan göra så mycket skada som den gör. ) Äntligen blir Bush fjättrad. Han får sitta av dessa två år. Om det inte inleds en kampanj att misstroendeomrösta mot honom, och jag skulle inte blir förvånad om så blir fallet. Jag menar: Clinton was impeached. Och hans största brott var att ljuga om lite sex. Bush är trots allt en krigsförbrytare.

På tal om krigsförbrytare: Äntligen försvinner Donald Rumsfeld. Denne onda onda man har skapat så mycket lidande sedan han tillträdde att det glädjer mig den dagen en internationell tribunal gräver fram honom ur hans jordhåla och dömer honom till döden. Det här är inte som att bli av med en fiffelminister a'la Stegö Chiló. Det här är som att bli av med Himmler ur en regering. En ond ond man. En krigsförbrytare. Skulle du vilja ha Himmler med i din regering? Nej, jag trodde väl inte det. Du då, Fredrik Reinfeldt? Äh, förresten, svara inte.