Ingmar Bergman är död.

Med anledning av Bergmans död så har jag intresserat mig av de stora filmregissörerna. De är nästan alla borta nu. Några finns kvar. Jag tänkte här på bloggen lista de 25 största filmregissörerna enligt mig. Det blir betydligt kortordigare än om de största svenska musikartisterna då jag har lite sämre koll. Noll koll har jag dock inte. Film har alltid varit ett intressant ämne. Men vänta er ingen snabb affär. Jag har semester. Listan lär börja dyka först om en vecka eller så... Har inte ens bestämt vilka som ska med....

Dagens musik:

Nu är det Cornelis nästan för hela slanten.... Ska göra mig ett blandband av Cornelis diverse låtar att ha med på Sverigeresan jag och sambon ämnar företa oss på torsdag. Ska bli intressant att se vad som ska med... Jag gissar att såna gamla favoriter som "Blues för en arbetarkvinna som hängt sig", "Blues för Victor Jara" och "Vals för ingens hundar" hänger med... Jag gillar starkt Cornelis humor, hans känsla och engagemang för utanförskapet... Detta saknas i Sveriges musikliv idag. Vem har fyllt hans skor? Ingen. Det är bedrövligt. I nån måtta gör väl Stefan Sundström en insats, men hans litterära och poetiska talang är inte tillnärmelsevis i samma klass. Eller Aura för den delen. Om ni inte hört Cornelis Live från 71, så gör ni er själv en välgärning att skaffa den för att bevittna och åhöra Cornelis live, så bra och så levande han kunde vara med en helt fantastisk aura.

Bilköp!!

Äntligen har jag lyckats få en ny bil. Så nu blir det semester av iaf! En Ford Fiesta årsmodell 1990, med väldigt väldigt få mil under bältet. Såg jävligt fräsch ut också. Och gick bra. Och dessutom: Gissa vem som var säljare? Ingen annan än gamla mästarbacken och numera tränaren i Färjestad Tommy Samuelsson! Ni som inte känner igen honom... Ja han är ju Tre Kronors meste back genom tiderna om jag inte minns fel, typ 210 landskamper om det räcker, vunnit otaliga SM-guld med Färjestad på åttiotalet. Det som slog mig var att han var så kort, typ några centimeter längre än mig, kanske 173...

Helt otroligt sjukt. Jag har varit i Tommy Samuelssons garage och bärt vinterdäck! Jag har pratat med Tommy Samuelssons fru. Jag har skakat Tommy Samuelssons hand och inte minst: jag har prutat ner Tommy Samuelsson 2000 kronor! Haha. Det var rätt så mycket dagens stora "Jag mötte Lassie"-special. Inte ofta man får chansen att göra affärer med kändisar.

Semester!!!

Äntligen är jag ledig och har semester! Det blev ett riktigt långt sista skift, då vi jobbade in hela dagens skift igår. 14, 5 timmar senare var det äntligen över. Ledigheten tog vid. Jag tog en underbart långsam cykeltur hem till mina föräldrar där jag värmde bastun och korkade upp en öl. Hade jag inte varit så trött och somnat långt innan jag kom på tanken att skriva blogg hade jag redan meddelat mig om detta. Nu sitter jag hemma, och förhoppningsvis ska jag kunna vara lite mer aktiv i bloggandet, iaf under den första tiden av semestern som jag mest ska tillbringa här. Ha det bra kamrater!

Biloroligheter

Jag är allvarligt bekymrad för min bil sedan nån vecka. Nu har den i stort sett stått sedan två veckor. Jag har fått låna föräldrarnas bil de få gånger jag behövt göra färden mellan Kristinehamn och Storfors på sistone. Men imorgon hade jag tänkt åka hem till K-hamn och då med min egen bil. Mina föräldrar reser på semester på måndag och ska då givetvis ha sin bil. Och nästa vecka har jag förmiddagsskift och är beroende av bil. Hoppas den fungerar en vecka till.

Problemet är nåt (som för en totalt bilointresserad idiot) verkar ha att göra med insprutningen. Bilen hackar och hoppar som en kråka, har förlorat sin tomgångskörning på kall motor, bara lägger av och dör och gör av med sjukt mycket bränsle. Nåt fel med bränsleinsprutningen då? Ja det är min teori. Har funderingar på att köpa ny bil, eller rättare sagt bättre begagnad, men det är så jävla drygt att leta bilar. Jag avskyr det. Men semester måste man ju komma iväg på och bilen lär inte bli lagad innan dess. Hm...

Till slut så....kom jag in.

Det är patetiskt svårt att komma in och skriva här på den här datorn... Jag sitter hemma hos mina föräldrar nu och knattrar, om ni undrar. Eftermiddagsskift medför sena vanor. Dåliga vanor. Jo det med.

Men jag hade en tänkt tråd i mitt minne. Dessvärre har driften att skriva den bleknat avsevärt under de två timmarna jag försökt komma in på blogger. Dessvärre. Vi låter den vänta någon dag när inspirationen är hög istället. Jag tror på bättre blogginlägg när inspirationen är hög.

För övrigt så är jag ordentligt inspirerad av att min Dylananalys togs väl emot, trots att jag var tveksam till att ens publicera den. Det har lett till att jag redan nu börjat fundera på nästa skiva att skriva om och detta funderande har lett mig fram till : Slow Train Coming.

Ålder och erfarenhet

Jag slås av att jag åldras. Det skrämmer mig lite. Nej, det skrämmer mig ordentligt. Någonstans ser man ju ändå döden nalkas. Men så här har det inte alltid varit. När jag var i tjugoårsåldern blev jag alltid förolämpad när folk på systemet frågade om leg och jag strävade efter att ha skägg så jag såg äldre ut. Nu låter jag bli skägget rätt regelbundet, och jag blir glad när de frågar leg. I synnerhet på matvaruaffärerna när jag ska köpa folköl, då finns det tydligen folk som inte är hundra på att jag är över arton år (!).

Men åldern har ju någon slags värde iaf. Trots att man märker av att man inte är tjugo längre (höfterna värker ibland efter mycket sex... haha, man märker av rynkor runt ögonen osv...)så har ju ålder ändå någonting med sig som man kan tjusas av. Respekten från de yngre. DEt sägs att ungdomar inte har respekt för äldre längre. Men det är en myt. Jag bär mina erfarenheter inom mig och kräver respekt. Genom alla mina livserfarenheter har jag vunnit så mycket självkänsla att jag inte behöver tvivla i situationer där jag tidigare tvivlat. Allt har fått en större självklarhet. Och det har jag på mitt pluskonto gentemot ungdomarna. På jobbet är jag just nu second in command. Det blir desto ansvarsfullare iom att noumber one försvinner i timmar. Och de nyare kommer hela tiden och frågar mig. Och jag trivs med det. Inser att den gamla klyschan om ålderdom och visdom ändå bär något i sig. Utan att jag känner mig som en åldring. Jag tror jag kommer att trivas med detta livet länge till.

Dylanbloggen har fått tillökning!

Äntligen! Till slut så var jag ändå tvungen att avsluta detta projekt som hållit mig bitvis sysselsatt under ett halvår. Vem kunde tro att det skulle bli så långvarigt.Hade jag vetat det hade jag kanske aldrig börjat skriva ens. Detta är mitt sjunde inlägg om Dylans skivor och det handlar om "Bringing it all back home". Välkommen att läsa!