Ålder och erfarenhet

Jag slås av att jag åldras. Det skrämmer mig lite. Nej, det skrämmer mig ordentligt. Någonstans ser man ju ändå döden nalkas. Men så här har det inte alltid varit. När jag var i tjugoårsåldern blev jag alltid förolämpad när folk på systemet frågade om leg och jag strävade efter att ha skägg så jag såg äldre ut. Nu låter jag bli skägget rätt regelbundet, och jag blir glad när de frågar leg. I synnerhet på matvaruaffärerna när jag ska köpa folköl, då finns det tydligen folk som inte är hundra på att jag är över arton år (!).

Men åldern har ju någon slags värde iaf. Trots att man märker av att man inte är tjugo längre (höfterna värker ibland efter mycket sex... haha, man märker av rynkor runt ögonen osv...)så har ju ålder ändå någonting med sig som man kan tjusas av. Respekten från de yngre. DEt sägs att ungdomar inte har respekt för äldre längre. Men det är en myt. Jag bär mina erfarenheter inom mig och kräver respekt. Genom alla mina livserfarenheter har jag vunnit så mycket självkänsla att jag inte behöver tvivla i situationer där jag tidigare tvivlat. Allt har fått en större självklarhet. Och det har jag på mitt pluskonto gentemot ungdomarna. På jobbet är jag just nu second in command. Det blir desto ansvarsfullare iom att noumber one försvinner i timmar. Och de nyare kommer hela tiden och frågar mig. Och jag trivs med det. Inser att den gamla klyschan om ålderdom och visdom ändå bär något i sig. Utan att jag känner mig som en åldring. Jag tror jag kommer att trivas med detta livet länge till.