Midsommar har varit

Fy fan vilken snabb helg det var. Fast det var långhelg. Jag kan inte begripa det. Fredagmorgonen ägnades åt resa, men den var åtminstone acceptabel. Jag var ute på ön efter ett. Sov typ halva resan. Så det var okej. Festen på kvällen var helt och hållet lyckad. Mycket trevligt. Men dagen efter var ett enda ändlöst väntande på att ens älskade skulle sluta jobba. På kvällen hade vi trevligt på klipporna, när vi såg ut över havet, matandes måsarna med bullar. Jag ville aldrig att det skulle ta slut. Det gjorde det. Morgonen efter, idag, tidig start: hemresa. Hemresan tog mig först till Stockholm, där blev det en hel del väntan innan tåget kunde resa mot Värmland. Efter sju var jag hemma. Dagen hade gått och farit. Nu jobbar jag visserligen eftermiddagsskift nästa vecka så jag var inte tvungen att gå och lägga mig direkt, men ändå. Fan vad fort den här helgen gick. Och nu måste jag genomlida tre veckor till när jag inte får träffa min Moa. Livet är grymt och orättvist. Gråter mig till sömns.