Äntligen vardag

För mycket kul kan vara jobbigt det också. Äntligen jobbar jag eftermiddag igen och det känns som vanligt. Det har varit lite för mycket resor, händelser, besökare på sista tiden. Inget ont med de fenomenen alls, men det tär på en. Jag längtar nu framförallt till nästa helg, som är ensamhelgen då bara jag och min M ska njuta av att umgås tillsammans utan massa människor runt omkring.
*
Jo, för övrigt ser jag ju fram emot "Modern Times"! Det har gått fem år sen Dylan gav ut något nytt, så det blir spännande. Iom att jag hört snuttar känns det som min ursprungliga gissning om tema låg lite fel. Men jag tror och hoppas att det blir bra ändå.
*
Min bil kom ju tillbaka från verkstaden nu i fredags. Ganska efterlängtat. Jag skulle sätta mig i bilen för att åka hem: satte på radion. Inget hände. Vad sjutton är fel? Jag sökte flera stationer, men ingen hittades. Det var tystnad. Jag kollade bakåt- och högtalarna var borta. Det var något jag inte märkt när jag granskade bilen. Suck. Jävla ligister.
*
Vi får se när jag har möjlighet att skriva här igen. Webläsaren hos mina föräldrar gillar inte blogger av någon anledning. Senast på torsdag kväll, hur som helst.