Läser folk i det här jävla landet bara deckare eller?

Man kan ju fan i mig fundera lite på den saken. Sverige alltså... Åh jag blir så jävla trött på det här landet. Här har jag som jag säkert nämnt följt den allra bästa historiska romanserien som författats mig veterligen, Colleen McCulloughs "Masters of Rome". Rekommenderas för övrigt enormt, även om min krånliga resa kan avskräcka.

Fyra delar lyckades jag låna till mig på svenska på Kristinehamns lokala bibliotek. Sedan var det svårare. Del fem lyckades jag inte finna överhuvudtaget på svenska. Den existerar inte. Översättningen är inte gjord. Svenskarna är ett alltför historieointresserat och barbariskt folk. Så förlaget hade gett upp projektet. Boken fanns på engelska och den lyckades jag få skickad till mig från Karlstads stadsbibliotek. Nåväl, jag är ingen imbecill medelsvensson, så jag plöjde väl igenom de där 700-800 sidorna av komplicerade och enormt detaljerade historieriktiga beskrivningarna med stort nöje.

Men så läste jag här av en gammal bokrecensent på Svenskan som förklarar för mig allt detta, om ointresset som lett till denna utveckling, samt det faktum att den sjätte boken i serien endast existerar i en (1!!!!) upplaga i Svea fucking jävla kukrikes land. Stockholms stadsbibliotek. På engelska givetvis. Jo men tja. Men misstro mig inte: Klart som fan jag ska läsa den om jag så ska behöva sitta och sträckläsa den där och då på biblioteket. Sjunde och (troligen) avslutande delen får jag väl emigrera för att få läsa för detta historiefientliga land. Och det gör jag då så gärna.