Låg kreativitet nu

Av okänd anledning känner jag mig för närvarande inte särskilt konstruktiv vad gäller att ha nya projekt på gång, såsom jag av tradition ofta om inte alltid har haft. Har det inte varit olika former av författande har det rört nåt annat nördigt som vi egentligen inte behöver gå in på. Men den här sista tiden har det varit lite dåligt med sånt. Jag har inget nytt stort projekt jag bara brinner för att sätta mig med när jag kan släppa vardagen.

Det är något jag saknar, men jag vet inte hur jag ska återfinna inspirationen som är nödvändig för att komma dit. Jag sitter och fingrar med en Dylananalys över "Slow Train Coming" visst, och jag uppdaterar denna blogg lite då och då, men annars... ganska dött. Och även dessa två småprojekt blir rätt så framtvingade, som av en Luthersk arbetsmoral, att jag forcerar det. Resultaten är väl sådär. Inte några av mina mest inspirerade bloggperioder nu, för att definiera problemet.

Vad beror sån brist på inspiration på? Det var länge sen nu jag skrev en dikt värd namnet. Det har gått länge sedan jag sysslade med mina enorma databaser över Dylan, film eller ishockey på Excel. De här Dylananalyserna hade jag tänkt fortsätta med, men de skriver sig inte själv precis och jag måste tvinga mig att sätta mig med låtarna. Vad är fel? Blir samboskapet en kreativitetshämmare? Jag har tänkt ofta att det är när jag varit singel som jag varit mest konstruktiv, men min sambo behöver inte oroa sig därvidlag: fördelarna med samboskapet överväger klart och enväldigt till dess fördel. En annan tanke jag haft är att det beror på att jag närmar mig trettio. Sådant där nörderi har sin tid, och kanske är min ute. Hemska tanke. Jag vill inte att det ska vara slut på drömmarna och friheten.

Jag betraktade gamla studentbilder idag, där jag uppklädd står med kostym och studentmössa. Vilken stilig ung man, tänker jag. Vad mycket han ska behöva vara med om, innan han funnit sig själv. Jag tycker synd om honom. Han är vacker, och förtjänar en behagligare resa än den livet kommer att ge honom. Men det är bara genom resan han kan bli den som är Jag idag.