Plats nummer 6...

6. Håkan Hellström

Som en Dylan för 2000-talet framstår Håkan Hellström när man granskar honom i sömmarna. Som före detta trummis i Broder Daniel, dök Håkan Hellström upp på den svenska musikscenen nästan som ur det blå. Han var något helt nytt. Han sjöng inte speciellt vackert, han levererade snarare känsla än teknik. Men han kunde sin musikhistoria. Och han plockade här och där.

Håkan Hellström fick med sin debut "Känn ingen sorg för mig Göteborg" år 2001 hela svenska folket i trans. Detta var det nya. Sin form hade han ännu inte lyckats bringa till perfektion. Med nästa skiva, den sambainfluerade "Det är så jag säger det" gjorde han det definitivt. Personligen håller jag denna skiva och föregåeende som självklara klassiker i den svenska musikkatalogen, båda topp tio genom tiderna.

Håkan Hellströms stora fördel var dels hans trohet till ursprunget, hans trohet till källorna. Håkan Hellström älskar musik, det tror jag inte någon kan säga nåt emot. Han lånar därmed friskt från dem, i gammal Dylansk anda. Dylan är för övrigt en av de artister han lånat mest av. Men så också Morrissey, Cornelis, Taube osv. Små textrader här, små musikstycken där. Hellström är den stora lånaren som i modern stil klipper in det gamla och skapar någonting nytt av det. Han är vidare den stora bäraren av den svenska visan in i 2000-talet. Mer än någon Winnerbäck eller Sundström nämns hans namn tillsammans med Vreeswijks och Taubes och Bellmans.

Självklart skulle Håkan in på listan. Att han hamnade så här högt kanske är lite kontroversiellt. Han har ju inte haft så många år på sig. Nej, det har han inte, men han har erövrat allt han försökt sig på. Jag tror framtiden kommer att dela min uppfattning. Håkan Hellström är historia medan man upplever det. Låtom oss hylla honom!