Bloggar, bloggare och bloggande

Jag har funderat lite på detta fenomen som vi alla som läser detta blivit så bekanta med. Bloggar. Helt plötsligt blev det en stor hype och alla skulle skriva blogg. Det utvecklades en hel uppsjö av olika slags bloggar. Det fanns ju egentligen inga regler för hur en blogg skulle se ut, även om det fanns tydliga rättesnören.

Jag har, medger jag läst många slags bloggar, såväl dåliga som bra. De dåliga orkar man inte läsa, huvudtanken med en blogg är ju att den ska vara intressant att läsa. Kan den inte ens vara intressant så kan en bloggare inte få många läsare. En andra indelning görs i huruvida en blogg har en specialindelning eller inte. Skrivs det endast i särintresset eller skrivs det för allmänheten? Ytterligare en indelning görs i huruvida bloggen är intim eller inte. Många bloggare skriver ytterst intima bloggar. Ofta är dessa människor kvinnor. Av nån anledning. Jag förstår inte riktigt varför. Men detta är vad jag har erfarit.

Vad gör en bra blogg? En bra bloggare givetvis, en som har något intressant att förtälja. Men vad är intressant? Givetvis beror detta på vad läsaren är intresserad av. Jag förstår att de intima bloggarna får många läsare, i synnerhet som de är en själslig striptease, ofta utförd av kvinnor. Vad vore bättre reklam till en blogg? Klart det kommer att titta in läsare för att få reda på om den och dens sexliv, i synnerhet som man lär känna personen genom inläggen. Särintressenas bloggar är också intressanta, såvida särintressena är stora. Sport, musik, sex, ja det är väl vanliga särintressen. Har man ovanligare särintressen får man finna sin blogg ganska obesökt.

Min blogg då? Jag skulle inte påstå att min blogg är intim. Jag håller allt intimt borta ifrån bloggen. Min blogg är snarare en intellektualistisk elitistisk blogg. En sån som man inte får många läsare i Sverige med. Men det gör inte så mycket. Jag tycker om min blogg. Jag för en varierad blogg. Det är listor och intellektuellt resonerande å ena sidan, roliga infall å andra sidan och lite Dylan å tredje. Jag låter mina infall och min allmänkunskap styra. Känsla och kunskap. Att det inte händer så mycket spännande i mitt liv gör då inte mycket. Vad mer behöver man? Jag tror på Toni-modellen.