Idus Martii

inföll häromdagen, på onsdag, till liten åfiran, åtminstone här i Sverige. Idus Martii, eller Mars Idus, ännu mer utvecklat mitten av mars, 15 mars, från latinets idus (halv), är ett betydelsfullt datum i historien. Det är Julius Caesars dödsdag.

Caesar har, sedan sin död för 2050 år sedan den 15 mars fått åtskilleligt många tolkningar. Sina egna kommentarer om Kriget i Gallien och Inbördeskriget nämns bara delvis som de källtolkningar när man studerar Caesar. Suetonius historiska källor beskriver honom som en hjälte. Länge sågs Caeasar som en hjälte i nuvarande Frankrike också, bland annat såg Napoleon upp till honom, men på senare århundraden har snarare Caesars motståndare Vecingetorix lyfts fram som hjälte. I Asterix blev han följdaktligen pompös och dryg.

De flesta senare historiska figurer har använt Caesar som symbol för sina syften, inte minst tänker jag här på Mussolini som skapade fascismen efter myten om det antika Rom i allmänhet och Julius Caesar i synnerhet. Dessvärre hade inte Mussolini varken intellektet eller styrkan att bli någon ny Caesar. Men han skapade en trend:

Efter den s.k. marschen mot Rom 1922, tågade Mussolini raka vägen till Forum Romanum och lade ut blommor till Caesars minne. Själva marschen mindes marschen Casear själv antagit norrifrån, när han korsade Rubicon och startade det romerska inbördeskriget. Mussolinis tradition fördes vidare genom decennierna, utan att luckras upp genom historierevisionistiskt tänkande. Och ännu ligger blommorna på Forum Romanum.

Vad man än kan säga om Caeasar, och historien har många tolkningar, allt beroende på historikernas motiv, så är det att han har åtminstone skapat sig en gestalt i världshistorien som är mest mytomhuldad bortsett från Jesus från Nasaret.