Super tuesday

Jaha, då var det här med amerikanska primärvalen en het fråga igen... I skrivande stund sitter de väl och räknar röster, om de rent av har slutat rösta. Några klara besked har jag inte att utgå ifrån hur som helst.

Demokraternas val verkar omöjligt att spå. Ena stund är Hillary i knapp ledning, i andra är Obama ikapp. Jag har svängt i min preferens och fått en släng av Obamania, som de kallar det "over there". Det känns verkligen som en historisk presidentkandidat, där hudfärgen är det minst historiska i vad han skulle kunna åstadkomma. Just nu känns Hillary som ett traditionellt och fegt val.

Republikanernas val däremot tycks leda fram åldringen John McCain till presidentkandidatur. Det skulle bli fyra tråkiga år, för jag misstänker att McCain inte skulle vara tokig nog att söka om ämbetet som 76-åring?! Hans framfart har varit märklig. Det var väldigt otippat för nån månad sedan. Jag såg inte McCain som ett allvarligt hot förrän häromdagen. Det känns som han är det sundaste alternativet på den republikanska sidan, om sunda alternativ finns där. Han tycks tilltala många i mittfållan, och ska ses som ett allvarligt hot mot en demokratisk presidentseger oavsett Clinton eller Obama vinner. Det är inte bra. Hur det än blir så är en demokrat att föredra på presidentposten. Inte minst ur ett miljö- och fredsperspektiv. Både Clinton och Obama har bättre program för miljön och freden än McCain.

Personligen hade man ju hoppats att republikanerna skulle rösta fram någon av nut-jobsen Mitt Romney eller Mike Huckabee. Den ene mormon med väldigt diffusa åsikter, den andra tokkonservativ av Ulf Ekman-klass. Då skulle presidentvalet bli en formaliasak och på min 28 födelsedag nästa år skulle antingen Obama eller Clinton svära eden. Nu får vi vänta in resultaten och ladda om inför november...