Lite Dylan för första gången på länge.

När jag startade den här bloggen handlade vartannat inlägg om inte rent av varje om Dylan. Jag var då inne i min mest febriga Dylan-period. Det var kanske inte så bra att locka nya skaror av besökare hit såvida de inte redan var Dylanfrälsta, men nån sån analytiker har jag aldrig varit och kommer aldrig bli. Sedan dess har intressefokus skiftats en smula, och även om Dylan aldrig kommer att bli ointressant för mig är det väl kanske inte honom jag tänker på 24 timmar om dygnet längre. Jag har ju faktiskt en flickvän också!

Fast nu måste jag ägna Dylan lite uppmärksamhet igen. Har noterat att jag hade dåligt med Dylan på mp3-spelaren så jag laddade över en massa. Jätteblandat: senaste skivorna, åttiotalsbravader, lite outtakes här och därifrån, lite från Masked and Anonymous. Den filmen har jag nog inte uppmärksammat överdrivet. Det är ju en fantastisk film på sätt och vis... iaf för oss dylanfans. Så proppad med allegori att man nästan inte kan andas. Och låtarna Dylan kör: har suttit och gnolat på Dixie i flera dagar. "I wish I was in Dixie, away, away!" En sån liten sak?! Märkvärdigt och stort.