Irritationsmoment 22: arbets"kamrater".

De senaste dagarnas skift har jag försökt upprätthålla en civiliserad hållning till mina arbetskamrater. I synnerhet en, vår materialman. Det har frestat på tålamodet, skall sägas. Det började tror jag, i måndags. Då framlade jag ett i alla meningar vettigt förslag på hur vi skulle jobba så jag slapp komma hem närmare tre på natten på torsdag kväll/fredag morgon. Han sågade förslaget innan jag hade avslutat min mening och sammanfattat fördelarna. Han hade inte ens lyssnat klart. Det var bara total diss. Då var jag arg.

Dagen senare, idag, eller igår blir det väl nu hade vi ett nytt trätoämne. Idiotrör skulle upp i min såg. Jag försökte halvprotestera eller halvklaga och halvt åberopa vett och sans och ekonomi. Utan att jag hade tagit till brösttoner var karldjäveln på defensiven och var aggressiv. Hade jag haft en hammare i handen hade den suttit ingrävd i hans skallben nu. Resten av dagen gick åt till meditation och yoga för att lugna mig. En sådan dag till och jag sitter på Kumlabunkern.