För sent för Edelweiss, del två.
Jag har givetvis inte släppt denna platta ännu, den platta som jag redan spår kommer segra i kategorin årets skiva på diverse prisutdelningar, såväl som här på bloggen. För vem ska kunna toppa detta?
Håkan Hellström har gjort sitt tredje mästerverk, så långt kan vi konstatera. Det känns inte riktigt rättvist att jämföra dem eller rangordna dem. "Känn ingen sorg för mig Göteborg" är ju den bästa debutskivan av någon svensk och "Det är så jag säger det" är så övermäktigt bra att det kan vara den bästa svenska skivan. "För sent för Edelweiss" lyfter Håkan en tredje gång, upp på fem plus. De två andra skivorna då? "Ett kolikbarns bekännelser" håller god klass, stundvis rent av hög, men når inte upp till riktigt samma nivå. Vissa låtar är toppklass, men en hel del är inte riktigt lika starka. En svag fyra, alt en stark trea. Sen har vi "Nåt nytt, nåt lånat, nåt gammalt, nåt blått" som är ett uppsamlingsheat för gamla leftovers. Och känns lite så, även om det är bättre än det mesta som produceras i musiksverige. Allt för stor del av skivan är lite leftovers-känsla. Somliga spår känns överflödiga. Tre plus. Max. Kanske vore 2.5 närmare sanningen.
Och med dessa skivor som de senaste hade man kunnat frukta att Håkan skulle tagga av och finna sig i sitt fack, vara nöjd. Men icke. Han höjer upp insatserna till nivå av sina två första album, och går omedelbart upp i ledningen i musiksverige, förbi liknande artister som Moneybrother som firat stora triumfer i hans tysta tid.
Jag skulle vilja lyfta fram en låt, även om jag fastnat för så många. "Tro och tvivel" är låten jag har lyssnat på säkert 20 gånger nu under de här tre-fyra dagarna. Den är en blivande klassiker. Jag älskar den galopperande rytmen, det frejdiga berättandet, flödet. Helt fantastiskt. Livsglädje var ordet. Och om det har undrats över tidigare, här bevisar Håkan sin stora låtskrivartalang på fullt allvar. Om han tidigare setts som en briljant musiker så bör han nu räknas in bland de stora av Sveriges låtskrivare: Ulf Lundell, Plura Johnson, Cornelis Vreeswijk, Dan Andersson, Evert Taube, Jocke Berg, Carl Michael Bellman får sällskap av en yngre generation.
Håkan Hellström har gjort sitt tredje mästerverk, så långt kan vi konstatera. Det känns inte riktigt rättvist att jämföra dem eller rangordna dem. "Känn ingen sorg för mig Göteborg" är ju den bästa debutskivan av någon svensk och "Det är så jag säger det" är så övermäktigt bra att det kan vara den bästa svenska skivan. "För sent för Edelweiss" lyfter Håkan en tredje gång, upp på fem plus. De två andra skivorna då? "Ett kolikbarns bekännelser" håller god klass, stundvis rent av hög, men når inte upp till riktigt samma nivå. Vissa låtar är toppklass, men en hel del är inte riktigt lika starka. En svag fyra, alt en stark trea. Sen har vi "Nåt nytt, nåt lånat, nåt gammalt, nåt blått" som är ett uppsamlingsheat för gamla leftovers. Och känns lite så, även om det är bättre än det mesta som produceras i musiksverige. Allt för stor del av skivan är lite leftovers-känsla. Somliga spår känns överflödiga. Tre plus. Max. Kanske vore 2.5 närmare sanningen.
Och med dessa skivor som de senaste hade man kunnat frukta att Håkan skulle tagga av och finna sig i sitt fack, vara nöjd. Men icke. Han höjer upp insatserna till nivå av sina två första album, och går omedelbart upp i ledningen i musiksverige, förbi liknande artister som Moneybrother som firat stora triumfer i hans tysta tid.
Jag skulle vilja lyfta fram en låt, även om jag fastnat för så många. "Tro och tvivel" är låten jag har lyssnat på säkert 20 gånger nu under de här tre-fyra dagarna. Den är en blivande klassiker. Jag älskar den galopperande rytmen, det frejdiga berättandet, flödet. Helt fantastiskt. Livsglädje var ordet. Och om det har undrats över tidigare, här bevisar Håkan sin stora låtskrivartalang på fullt allvar. Om han tidigare setts som en briljant musiker så bör han nu räknas in bland de stora av Sveriges låtskrivare: Ulf Lundell, Plura Johnson, Cornelis Vreeswijk, Dan Andersson, Evert Taube, Jocke Berg, Carl Michael Bellman får sällskap av en yngre generation.
posted by Toni at 6:50 PM
1 Comments:
Jag har ännu inte hört/köpt denna skiva. Ser fram emot detta.
Post a Comment
<< Home