Townes Van Zandt

"Townes Van Zandt is the best songwriter in the whole world. And I'll stand on Bob Dylans coffe table in my cowboy boots and say that!"

Ja, så sa han, countrylegenden Steve Earle angående sin kollegas skicklighet vid låtskrivarbordet. Nog för att jag kan tycka han överdrev en del. Ingen är ju trots allt bättre än Bobby D. Några kommer förvisso nära, men genom kombinationen av text och känsla svävar Dylan ut och gör sig ett nummer för stor till och med för genier som Leonard Cohen. Men Townes Van Zandt skall nämnas i sällskapet, så mycket ger jag Steve Earle.

För övrigt är det inte svårt att se att Van Zandt mest ses som en obskyr artist här i Svedala. Med sin breda Texas-dialekt och sitt Dylan anno 1963-sound har han säkert inte lätt att skaffa vänner. Den kombinationen måste höras för att förstås. Men om man bortser från ytan och går mer på djupet, dissekerar låtarna hittar man guldkorn. Karln är gjord av äkta och sann poesi. Han tycks vårda sina poetiska klockrenheter tydligare än Dylan som spretade ihop allt som dök upp i huvudet de åren, det finns en genomtänkthet hos honom som mer påminner om Cohens låtskatt.

Jag tar exemplet "Quicksilver daydreams of Maria" (och vilket guldkorn till låttitel är inte det?!) från 1968 som inte så litet påminner och för tankarna till "Visions of Johanna", inte enbart av kvicksilvrets skull (ni vet: Quicksilver, Mercury mouth?).
Ta nedanstående textrad från Quicksilver daydreams och fundera hur Visions går:

"Well, the diamonds fades quickly
when matched to the face of Maria
All the harps they sound empty
when she lifts her lips to the sky
the brown of her skin makes her hair
seem a soft golden rainfall
that spills from the mountains
to the bottomless depths of her eyes"

Som ni ser; detta är ingen vanlig låtmakare i arbete. Det finns klara likheter, men karln är skicklig. Jag har dock fortfarande bara hans debutalbum, så jag får ge mig ut och leta mer Townes Van Zandt. Bästa låtraden äger dock ännu Dylan, han har en hel arme av bästa citat där uppe, men nummer ett är ändå: "The skeleton keys howls trough the bones of her face", tätt följd av min kära underrubrik: "Then they'll kill him with self-confidence after poisoning him with words" och "The cops don't need you and man they expect the same", eller "One day you'll be in the ditch, flies buzzing round your eyes, blood on your saddle". Ja kära nån. Dåligt att komma på ett sånt ämne. Jag skulle gärna göra mig en karriär att göra listor på bästa låtrader, det får vi fundera på i framtiden. I svenska ögon så lär inte Tomas Ledin ligga bra till. Däremot lär Håkan HEllström ha några sköningar på lager, tillsammans med Lundell, Cornelis och kanske otippat Evert Taube.