3 vackra år...

Jag ska för en gångs skull bli lite privat här på bloggen. Det hör till undantagsreglerna, jag vet. Privat hör inte hemma på en blogg som sysslar med folkbildning. Men detta är ett viktigt installment i folkbildningens Sverige. Det hör inlägget tillhör Moa.

För tre år sen, detta exakta datum mötte jag min framtid. Jag och min förtappade själ hade som vanligt nattsuddat, men den kvällen stötte jag på en kvinna som var svår att passera. Jag sökte en människa och fann en själ, för att parafrasera Edith Södergran inte så lite. Vackra Moa, med en själ så vacker att det gör ont att tänka på dig ibland... Du blev min. Till slut efter en massa turer där vi reste till varandra blev du äntligen min.

Jag har aldrig hävdat att jag varit en bra pojkvän. Jag har varit dålig egentligen. Pratat med tjejer på internet när du sovit, druckit mer än jag borde, flirtat... Du vet. Så som jag kan vara. Men en sak ska du veta. Kärleken till dig har aldrig sinat. Du är det vackraste jag någonsin träffat. Hur du kan älska en stolle som mig övergår mitt förstånd. Nu firar vi tre år tillsammans. Det är ren och skär lycka det. Låt oss hoppas på många fler fina år tillsammans. Jag längtar redan.

Kyss.