Plats nummer 21...

21. Fred Åkerström

Har det någonsin funnit en rockstjärna i Sverige? En som levde rockmyten; levde hårt och dog ung? Bortsett från Cornelis finns det bara en. Fastän han spelade och sjöng vismusik så var han en av Sveriges enda rockstjärnor. Fred Åkerström levde hårt och dog ung (nåja, för ung iaf). Han är den svenska visan personifierad.

Att visan dyker upp här på listan är inget konstigt. Jag har förkärlek för den. Fred Åkerström lärde mig älska visan. Fred Åkerström var en renläring. Han kunde sin Bellman, sin Dagerman, sin Ruben Nilsson. Han kunde också sjunga. Han sjöng skjortan av dem alla. Den som satt sig ner och njutit av barytonstämman Åkerström inför en "Glimmande nymf" eller "Jag ger dig min morgon" har aldrig ångrat sig.

Åkerström etablerade sig som vistolkare, utan direkta egna skrivartalanger. Men i sitt framförande var han flambojant, en ren naturkraft. I alla avseende är han en svensk Jerry Lee Lewis. Turnén med Cornelis Vreeswijk och Ann-Louise Hansson år 1964 hör till de mest beryktade svenska turnéerna genom tiderna. Alkholintaget lär ha varit på internationell nivå. Sin svåra och pretantiösa personlighet är Åkerström till tillgång i en sån här listplacering: han såg sin konst som bättre och svårare än alla andras. Cornelis betraktade han med respekt, men han ansåg samtidigt att hans egna tolkningar av Bellman var de renaste och bästa. Historien kommer att frikänna honom. Och listan välkomnar honom: Sveriges rockstjärna: Fred Åkerström. Sedan han dog har en "rungande tystnad" rått.