Jag saknar henne...

Märkligt att man inte kan vara nöjd och glad för att man äntligen är ledig. Istället börjar man leta irriterande brister och känna sig uttråkad. Och framförallt: Jag saknar min käresta något fruktansvärt. Hon är här just nu, bara en dörr ifrån mig. Men hon sover. Hon ska upp klockan fem imorgon igen, iväg och jobba. Så vi ses bara några timmar per dygn i vaket tillstånd.

Jag? Jag kan inte gå och lägga mig tio en kväll som denna, när jag är ledig morgonen efter. Det vore att fördärva dagen och mitt naturliga sömnschema. Fast kanske för henne... Och det smärtar mig vad litet av semestern och ledigheten jag kommer att få tillbringa med henne. Visst, på söndag åker vi till Åland. Men sen: Hon kommer att förbli i Stockholm efter det, och jag far vidare till Göteborg. Vi kommer inte ses här i vår gemensamma lägenhet igen förrän om två veckor. . Suck.

Jag saknar dig, älskade...