Politisk kommentar

Jag har väl inte direkt skrivit om så mycket politik här på bloggen tidigare, även om de flesta som läser nog vet ungefär var jag står på den politiska vänster-högerskalan. Idag såg jag ett program om hur det svenska centerpartiet gått och inkorporerat en massa tankegods från den s.k. tankesmedjan Timbro. Det var en intressant dokumentär, där den ideologiska utvecklingen byggde på att få in mer liberala och mindre statsorienterade idéer i centerns program. Utvecklingen drevs från ungdomsförbundet och Timbro, som för alla som inte vet är ett ideologiskt nätverk som arbetar å näringslivets sida.

Samtidigt var det viktigt för ungcentern att driva tesen att de tog tillbaka den gamla centerns idékärna; om en politik för landsbygden och småfolket, mot staten. Det var så länge sedan statsvetaren i mig andades så jag har nästan svårt att formulera mig. I själva verket gav de upp, visade dokumentären, många av de mest grundläggande centerprinciper såsom kärnkraftsmotstånd, i försök att allt mer likna moderaterna. Ungdomsförbundets ordförande Fredrik Federley uttryckte sig i ordalag av att försöka passera moderaterna på högerskalan Inte för att det lät som om det räckte. Vad näst? Den svarta eller den bruna skjortan, Federley?

Ibland blir man så äcklad... Så fruktansvärt äcklad och illa berörd. Jag var tvungen att stänga av tv:n. Något så vidrigt har jag inte sett på länge. Och då är eller har jag aldrig varit någon centerpartist. Tänk hur de riktiga gamla centerpartisterna ska må idag... Månde bävan bönderna...

Det här visade med all önskvärd tydlighet att den poliska partierna inom borgerligheten helt förlorat sina konturer... Vore det inte bättre att alla ni som tyckte om att rika skulle bli ännu rikare och de fattiga skulle bli ännu fattigare slog ihop era partier istället? Jag skulle om jag var borgerlig väljare vara fruktansvärt förvirrad när alla försökte leka vem som är mest lik moderaterna.