Springsteen
Jag har gjort ett allvarligt försök att börja gilla Bruce Springsteen. Fick tips om att "Nebraska" skulle vara ett bra val för mig som Dylan-fan. Var rent av nyfiken när jag visste det där med seriemördarhistorien som var bakgrund till låten. Men funkade det? Nej. Det gjorde det inte. Inte ens när jag satt med texterna framför mig och kunde höra vad han sjöng (vilket man inte gör annars, och säg inte det om Dylan, för Springsteen är den man inte hör vad han mumlar om, Dylan hör jag glasklart). Springsteen har noll poetisk vision. En del låtar funkar musikaliskt, men börjar man granska dem innehållsmässigt faller det samman som ett gigantisk korthus. Så jag gav upp efter spår sju och satte på lite live Dylan anno 1966, den akustiska delen, som är den poetiska essäns jag byggt mitt egna diktande ifrån. Tack för den här gången Bruce. Vi kanske ses igen i nästa liv när jag är en människa befriad högre intelligens.
posted by Toni at 5:03 PM
2 Comments:
Okej. Nu är jag upprörd! Nu kan evt vårt förhållande vara hotat!!! ;)
Nu är jag besviiiken på dig Toni! Såg att du gjorde en pudel på det här, men jag måste ändå få säga att Springsteen kanske inte är lika briljant som Dylan, men jag tycker nog att han är nästa man på bollen så att säga.
Springsteen är en artist för och från arbetarklassen, och det är nåt som folk ofta gjort att folk idiotförklarat honom. Han sjunger om bilar och om tjejer, och även om dessa många gånger funkar som metaforer, så är det något som jämställs med raggarkulturen och därigenom sinnessvaghet.
Men ingenting kunde vara mer fel. Springsteen är en hjälte. Han besjunger den vanliga människan, den som går under jobbandes på fabriker och som inte skulle orka med sitt liv om det inte vore för att helgen väl kommer då man kan glömma bort sitt liv i eskapism och kärlek. Han kan blanda in vildsint rock'n'roll i det hela, på samma gång som han kan göra det hela i akustiska ballader. Lyssna bara på "Adam Raised a Cain". Låten låter som en riktig hockeyrefräng och arbetarklassrock är nog rätta ordet, medan texten handlar om katolsk skuld och en komplicerad fadersrelation. Eller "Racing in the streets", om du vill höra hur en låt som börjar om hur en man beskriver en bil mynnar ut i ett tragiskt livsöde.
"Born to run"-skivan är genial, den hoppas jag att alla äger, och "Darkness on the edge of town" är nog förmodligen den bästa skiva som gjorts som handlar om den vanliga människan.
Så. Där har jag fått sagt mitt. Och: Springsteen har INGET att göra med Eddie Meduza!
Post a Comment
<< Home