Äntligen har jag fått "Modern Times"!

Skivan hade kommit hem idag, så nu sitter jag och lyssnar för fullt. Spännande. Men jag tror det kommer att dröja till slutet av helgen innan jag lyssnat tillräckligt för att skriva något första inledande omdöme. Det vore inte mer än rättvist. Ännu längre kommer det att ta innan jag skriver någon fulländad skivanalys. Skivor måste få växa och utvecklas. Love and Theft tog tid på sig. Först verkade det som en trea, som en halvblek insats efter mästerverket Time out of Mind. Men med åren har Love and Theft växt och klär nu alldeles utmärkt i sin kostym som en stark fyra, och topp-tio bland Dylan-skivor.