Zidane
Zinedine Zidane, aka Zizou, har meddelat att han slutar efter VM i sommar. Fotbollen kommer att bli fattigare. Det är en underdrift. Fotbollen kommer att sluta existera. Den går i konkurs. Zidane är en i raden på genier som fått mig intresserade av att följa olika idrotter. Zidane höjde fotbollens estetik någonstans där den aldrig funnits och där det är svårt att se den igen. Inte fan kommer jag sitta och följa nåt futtigt svenskt lag i ett slutspel iaf. Så jävla dum kan man ju inte vara.
Två ögonblick som vi kommer minnas Zidane för: VM-finalen 1998 när Zidane gjorde två nickmål på hörnor och avgjorde på egen hand mot Brasilien. Han hade varit avstängd för en ful stämpling innan, men när det väl gällde fanns han på rätt plats för sitt land. Aldrig hade Frankrike varit längre ifrån de kravaller och brända bilar än det var då. Då var FRankrike ETT med sina invandrare.
Första gruppspelsmatchen i EM 2004. En nyckelmatch: Zidanes Frankrike spelar mot England. Frankrike ligger under. Matchen närmar sig slutet. Det är bara knappt tio minuter kvar. Snart knappt fem. Frankrike får frispark. Zidane kliver fram. Han sätter den i krysset bortom alla. Två minuter senare. Frankrike fortfarande bakom. Plötsligt i ett anfall får Frankrike straff. Det är en minut kvar. Zidane kliver fram. Pressen är enorm. Hela nationen står och faller med honom. Ingen människa kan stå emot det. Han spyr. Han ställer sig och spyr rakt upp och ned där vid straffpunkten. Sedan sätter han bollen nästan klistrad vid vänstra stolproten... En sån som vanliga fotbollsspelare kanske sätter en gång på tio.. Det är en självdisciplin som jag bara gråter när jag tänker på.
Men matchen jag framförallt kommer att minnas är väl den i EM-slutspelet 2002. Semifinal mot Portugal. Det är en match där Zidane inte gör några mål, inga avgörande framspelningar eller nåt matchavgörande. Men han är GUD i den här matchen. Bortsett från de andra 21 fotnbollsspelarna på plan finns det nåt annat där. Det är uppenbart. För en spelare har inga mänskliga och jordiska begränsningar för sina bollkontakter. Den spelaren är Zidane. Han tar bl.a ned en långboll med nacken, vänder i luften, snurrar i samma rörelse upp sin försvarare och sätter mot mål. Det kan aldrig ha hänt. Det måste vara trickfilmat. Nej. Tydligen var det live.
Zidane kommer alltid att kommas ihåg bland de stora konstnärerna: Michelangelo, Da Vinci, Beethoven, Dylan...
Vive la France.
Två ögonblick som vi kommer minnas Zidane för: VM-finalen 1998 när Zidane gjorde två nickmål på hörnor och avgjorde på egen hand mot Brasilien. Han hade varit avstängd för en ful stämpling innan, men när det väl gällde fanns han på rätt plats för sitt land. Aldrig hade Frankrike varit längre ifrån de kravaller och brända bilar än det var då. Då var FRankrike ETT med sina invandrare.
Första gruppspelsmatchen i EM 2004. En nyckelmatch: Zidanes Frankrike spelar mot England. Frankrike ligger under. Matchen närmar sig slutet. Det är bara knappt tio minuter kvar. Snart knappt fem. Frankrike får frispark. Zidane kliver fram. Han sätter den i krysset bortom alla. Två minuter senare. Frankrike fortfarande bakom. Plötsligt i ett anfall får Frankrike straff. Det är en minut kvar. Zidane kliver fram. Pressen är enorm. Hela nationen står och faller med honom. Ingen människa kan stå emot det. Han spyr. Han ställer sig och spyr rakt upp och ned där vid straffpunkten. Sedan sätter han bollen nästan klistrad vid vänstra stolproten... En sån som vanliga fotbollsspelare kanske sätter en gång på tio.. Det är en självdisciplin som jag bara gråter när jag tänker på.
Men matchen jag framförallt kommer att minnas är väl den i EM-slutspelet 2002. Semifinal mot Portugal. Det är en match där Zidane inte gör några mål, inga avgörande framspelningar eller nåt matchavgörande. Men han är GUD i den här matchen. Bortsett från de andra 21 fotnbollsspelarna på plan finns det nåt annat där. Det är uppenbart. För en spelare har inga mänskliga och jordiska begränsningar för sina bollkontakter. Den spelaren är Zidane. Han tar bl.a ned en långboll med nacken, vänder i luften, snurrar i samma rörelse upp sin försvarare och sätter mot mål. Det kan aldrig ha hänt. Det måste vara trickfilmat. Nej. Tydligen var det live.
Zidane kommer alltid att kommas ihåg bland de stora konstnärerna: Michelangelo, Da Vinci, Beethoven, Dylan...
Vive la France.
posted by Toni at 4:36 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home