Neil Young

Jag är en märklig person. Mycket av den musik jag lyssnar på gillar jag inte. Alltså: många av de artister jag försöker lyssna på, har jag oerhört svårt för. Men jag lyssnar och lyssnar för att försöka förstå vad andra ser storheten i. Ofta kommer jag fram till att allt bara är bullshit. Men ibland ibland kan även jag ta fel. Här är ett fall när jag har rätt och alla andra har fel. Så fuck off people! Jag är lite arg idag.

Neil Young är en artist jag har väldigt blandade känslor för. Många artister har jag rätt blandade känslor för, har jag insett. Det är bara Bob som har min fulla och hela respekt. Neil Youngs "Harvest" är ju enligt mig en av alla tiders bästa album, men när det gäller att plocka fram en till Neil Young skiva jag verkligen verkligen gillar är det desto svårare. "On the Beach" är ett tydligt exempel. Jag orkar inte lyssna igenom fanskapet ens. Det är så fruktansvärt tråkigt. Och "On the Beach" är ett firat album. Ett av Neil Youngs bästa, om man ska förstå den samlade kritikerkåren.

Jag läste till och med på internet nånstans där nån satt och föredrog "Ambulance Blues" framför Dylans "Desolation Row". När jag läser sånt blir jag så satt ur spel att jag inte ens förstår vad jag läser. Hur i hela helvetet fungerar en sådan människa. Jag kan inte se den människan kunna sköta ens den enklaste vardaguppgift med sin uppenbara brist på intelligens. Kan en sådan kretin ens föda sig själv, om vi ska parafrasera ännu mer Dylan? Jag undrar jag. Jag har försökt lyssna på "Ambulance Blues" flera gånger och tappat orken, lusten, ja allt ungefär vid stycket när Neil Young sjunger nåt om "Pissing in the wind". Känns som hela skivan är "pissing in the wind." "On the beach" får stanna på stranden vintern ut. Här spelas den inte mer iaf.