Regissör nr 23:

23. Werner Herzog.

En av flera kandidater in på listan av tyska sjuttiotalsregissörer, den tyska nya vågen, men Werner Herzog slår ändå högst när man jämför meriter. Fassbinder hade kunnat vara inne på listan, men personligen känner jag mig närmast Herzog, vilket ger honom fördel... Werner Herzog beskrev att det var när han såg Klaus Kinski i någon film som han bestämde sig att bli regissör och regissera Kinski. Flera lyckade drabbningar mellan de både tyska giganterna blev det genom åren, tänker då närmast på Fitzcarraldo, Aguirre: Guds vrede, Nosferatu och Woychech. Herzogs fascination för Kinski gav sig uttryck i dokumentärfilmen Mein liebster feind (Min mest älskade fiende) om det knepiga förhållandet mellan de tu. Herzogs fascination för svåra personligheter är annars ett centralt tema i hans filmatisering. Inte sällan har protagonisterna omöjliga mål och ideal som de följer med hårdnackad envishet trots verklighetens motstånd.

Herzog har ett bra öga för foto, något som jag ofta fascinerats av i hans filmer. Stämningen flyter in direkt. Bland hans senare filmer måste noteras "The Grizzly man", från 2006, en dokumentärfilm om Tim Treadvell, en självutnämnd naturfotograf som levde med grizzlybjörnar i Alaska och betalade det yttersta priset. Med denna film visade Herzog att hans regissörsmeriter inte enbart skulle noteras från sjuttiotalet.