Skräckfilm och civilisationskritik
Jag satt här och såg en härlig skräckfilm, "Rest stop" nyss och det slog mig att jag var tvungen att sätte mig och skriva ett blogginlägg om detta så kära tema för mig. Det var en nödvändighet. Jag var tvungen att förklara och försvara mitt morbida intresse.
Skräckfilm fyller många funktioner, inte minst vad gäller att bearbeta olika typer av rädslor. Det är en hantering av allt ont som kan hända men som säkerligen inte kommer att göra det om man har någorlunda tur. Skräckfilm livnär sig på allas våra rädslor om risker och situationer som kan bli farliga. En speciell subgenre inom skräckfilmen är de som rör civilisationskritik, och det är en av de subgenrér som jag har närmast hjärtat, civilisationens undergång är ett centralt tema i mina dikter likaså.
Vad menar jag då med Civilisationskritik? Nå låt mig ta några exempel på filmer för att belysa detta: Allt började någonstans med Psycho. Thrillermästaren Hitchcock hade hittat en punkt att belysa mera och fann näring i den ur historien om Ed Gein, den moderskomplexa enstöringen som slutade med att gräva upp sin mor och sitta och ha tebjudning med hennes lik, samt gräva upp kvinnor att skapa sig snygga kläder av. I Hitchcocks version blev det Norman Bates, en motellägare som hade liknande komplex och allvarliga schizofreniproblem. Denna tråd plockades upp ordentligt på sjuttiotalet med filmer som "Texas chainsaw massacre" och "The Hills have Eyes". Det centrala temat var att moderniteten och civilisationen på något vis sprungit om en trakt, låtit det förfalla och alla vettiga personer lämnat denna trakt. Kvar i obygden finns då, enligt alla rädslor, enbart galningar. Dessa psykopater har ingen gräns på sin fantasi på ondskefulla sätt att ta livet av moderna stadsmänniskor på besök. På sätt och vis är det en kritik av kapitalismen. Det är en undermedveten skuld som kommer upp i ljuset. Landsbygden har försakats, alltså kommer den att hämnas oss när vi väl sätter vår fot där igen. Steven Spielbergs "Duellen" är en liknande film om en man på väg genom landsbygden som stöter på en hemsk lastbilschaffis. "Liftaren" med Rutger Hauer är en annan variant på samma tema. Landsbygden hämnas moderniteten. Även thrillern "Deliverence" eller "Den sista färden" som den heter på svenska bygger helt på dessa paradigm.
Det är rädslan för vad människan skapar genom sin drift på utveckling som är essensen i denna genre. Någonstans finns alltid en underordnad oro för vad som ska ske med det som blir kvar i nedrustningens och förändringens tidevarv. Detta när genren. Rest stop är en utmärkt film i denna mening, även om essänsen uttryckts tidigare. En annan bra ny film i samma tema är finfina Hostel om tågluffare i östeuropa.
Civilisationen fortsätter framåt, och någonstans kommer den skapa offer: vi anar det, men vi vill inte tänka på det. Någonstans annar vi att det är de misslyckade som blir kvar där offren skördas. Och i vår fruktan förlorar de inte bara sin affärsrörelse utan också sin mänsklighet. De blir till Leatherface eller Norman Bates hela bunten. Det har skräckfilmen tagit fasta på ordentligt genom åren.
Skräckfilm fyller många funktioner, inte minst vad gäller att bearbeta olika typer av rädslor. Det är en hantering av allt ont som kan hända men som säkerligen inte kommer att göra det om man har någorlunda tur. Skräckfilm livnär sig på allas våra rädslor om risker och situationer som kan bli farliga. En speciell subgenre inom skräckfilmen är de som rör civilisationskritik, och det är en av de subgenrér som jag har närmast hjärtat, civilisationens undergång är ett centralt tema i mina dikter likaså.
Vad menar jag då med Civilisationskritik? Nå låt mig ta några exempel på filmer för att belysa detta: Allt började någonstans med Psycho. Thrillermästaren Hitchcock hade hittat en punkt att belysa mera och fann näring i den ur historien om Ed Gein, den moderskomplexa enstöringen som slutade med att gräva upp sin mor och sitta och ha tebjudning med hennes lik, samt gräva upp kvinnor att skapa sig snygga kläder av. I Hitchcocks version blev det Norman Bates, en motellägare som hade liknande komplex och allvarliga schizofreniproblem. Denna tråd plockades upp ordentligt på sjuttiotalet med filmer som "Texas chainsaw massacre" och "The Hills have Eyes". Det centrala temat var att moderniteten och civilisationen på något vis sprungit om en trakt, låtit det förfalla och alla vettiga personer lämnat denna trakt. Kvar i obygden finns då, enligt alla rädslor, enbart galningar. Dessa psykopater har ingen gräns på sin fantasi på ondskefulla sätt att ta livet av moderna stadsmänniskor på besök. På sätt och vis är det en kritik av kapitalismen. Det är en undermedveten skuld som kommer upp i ljuset. Landsbygden har försakats, alltså kommer den att hämnas oss när vi väl sätter vår fot där igen. Steven Spielbergs "Duellen" är en liknande film om en man på väg genom landsbygden som stöter på en hemsk lastbilschaffis. "Liftaren" med Rutger Hauer är en annan variant på samma tema. Landsbygden hämnas moderniteten. Även thrillern "Deliverence" eller "Den sista färden" som den heter på svenska bygger helt på dessa paradigm.
Det är rädslan för vad människan skapar genom sin drift på utveckling som är essensen i denna genre. Någonstans finns alltid en underordnad oro för vad som ska ske med det som blir kvar i nedrustningens och förändringens tidevarv. Detta när genren. Rest stop är en utmärkt film i denna mening, även om essänsen uttryckts tidigare. En annan bra ny film i samma tema är finfina Hostel om tågluffare i östeuropa.
Civilisationen fortsätter framåt, och någonstans kommer den skapa offer: vi anar det, men vi vill inte tänka på det. Någonstans annar vi att det är de misslyckade som blir kvar där offren skördas. Och i vår fruktan förlorar de inte bara sin affärsrörelse utan också sin mänsklighet. De blir till Leatherface eller Norman Bates hela bunten. Det har skräckfilmen tagit fasta på ordentligt genom åren.
posted by Toni at 3:14 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home