Tack Moa
Så äntligen... Jag får uttrycka mig nu igen. Den jag tackar är min käresta, livsbringare, Moa. Hon har all mmin skuld och rätt i min triumf. Äntligen får jag väl säga. Äntligen segrar stammarna härom Donau, äntligen är vi starka. Utan henne hade vi varit inget. Skål, Moa.
1 Comments:
Vad an nu detta? Jag blir alldeles generad...
Post a Comment
<< Home