Sunday, December 24, 2006

Tack Moa

Så äntligen... Jag får uttrycka mig nu igen. Den jag tackar är min käresta, livsbringare, Moa. Hon har all mmin skuld och rätt i min triumf. Äntligen får jag väl säga. Äntligen segrar stammarna härom Donau, äntligen är vi starka. Utan henne hade vi varit inget. Skål, Moa.

1 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Vad an nu detta? Jag blir alldeles generad...

7:00 AM  

Post a Comment

<< Home