Happiness

Såg en riktigt bra, om än bizarr och smått sjuk, film nyss. Happiness hette den. Om alla människors inre trasighet, sjuka böjelser, ensamhet och livets långa leda. Det skulle kunna ha varit ganska deprimerande i sitt frosseri på allt hemskt här i samhället, hur människor förvandlas till monster och sitter med en påmålad fasad inför det korrekta, men jag tycker aldrig den blev klyshig. Till skillnad mot Hollywood-film så kännetecknades den snarare av ett utsökt skrivet manus, där det enda som blev förutsägbart var dess vridna och sjuka händelseförvecklingar. Skådespelarinsatserna var överlag mycket bra. Rekommenderas alla som har mage att se lmänniskans äckliga trasiga sidor, och ändå kunna ta dem med en smula humor!