Dagens musik:

Har verkligen fastnat för Thåströms "Skebokvarnsvägen 209." Det finns något väldigt tilltalande i Thåströms karaktärsstarka röst. Texterna var väl det jag först var tveksam till, men sånt är lättare att komma över när man finner annat att gilla. Det finns ett mörker i det stillsamma, ackustiska som är väldigt gripande. Låtarna: "Brev till 10:e våningen", "Söndag-måndagsång" och "Fan fan fan" håller riktigt hög klass. Eller varför inte "Haters"? Lite tveksam är jag inledningsvis till Dylanska parafrasen "Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce". Vem sjutton var Jeffrey Lee Pierce? Jag har då inte hört karln. Men tror nästan favoriten på albumet så här inledningsvis är "Om Black Jim" som synes handla om Dan Anderssons allt för tidiga död. Brilliant stuff. Thåström kan sin svenska musikhistoria. Det är cred.