Bowlingmästare!
Helt ofattbart otroligt! Jag är nu mästare i bowling! Jag som spelade sist för två år sedan! Okej, lite bakgrund: Ett gäng på jobbet åkte iväg och spelade bowling, vi var sjutton stycken, hyrde en bowlinghall i tre timmar. Först var det utslagsomgångar. Två serier skulle spelas. Det sammanlagda resultatet skulle slås ihop och de tolv bästa skulle gå vidare till semifinal. Jag började med usla 60 poäng och trodde att det var slut redan där. Jag tror jag hade absolut sämst resultat av samtliga deltagare. Om inte det så åtminstone bland de tre sämsta. De flesta hade ju åtminstone serier runt 100 poäng.
Inför andra serien bytte jag klot och teknik. Släppte idén om greppet med tummen, långfingret och ringfingret som är det riktiga greppet, bytte till grepp med tummen, pekfingret och långfingret. Det var så jag lärde mig spela och jag fick helt plötsligt en helt annan rakhet i kasten. Tidigare hade hälften av mina klot hamnat i vänsterrännan. Andra serien fick jag 137 som är bland det bästa jag någonsin fått, så sammanlagt hade jag 197. Det räckte precis till avancemang. Jag var 12:e och sista bowlare att gå vidare. Närmaste bakom hade 195. Så jag var väl inte direkt någon favorit i det skedet...
Semifinalspelet gick bra. Jag spelade jämnt. Hittade en rytm och den superkorta ansats som jag gjort till mitt adelsmärke tidigare när jag spelat stämde. Jag fick ingen jättehög serie men 123 räckte till bland de sex bästa. Men jag var långt ifrån favorit. Där fanns en kille som gjort 174 och ett par som gjort höga 140 om det inte var 150.
Men nu jävlar laddade jag om. Allt annat var bara luft för mig nu, alla omkring bara försvann. Jag såg bokstavligen inte mina medtävlare, så fokuserad var jag. Min puls var väl runt 150. Man kunde ta på adrenalinet. Min uppladdning inför varje kast var ungefär som en tyngdlyftares. Jag började med en strike. Killen på banan bredvid också. Han satte faktiskt tre raka strikes och var övertygad om att han skulle ta hem det. På mina första 6 omgångar sänkte jag alla käglor varje gång, antingen med strike eller med spärr. Jag var fokuserad till tusan. Han började försöka psyka mig. Det gick inget vidare. Han förlorade hela sitt spel. Slutet var rätt så mediokert. Men det räckte ända fram. Jag fick 146 poäng och vann!
Jag!!!
Grejen är att det intogs rätt friskt med öl och sprit där. Jag märkte redan när jag kom vidare till final med 123 poäng att många började underprestera pga alkoholintag. Killen som började med tre strikes i finalen tappade hela sitt spel i slutet. Somliga kast var inte speciellt raka. De som tidigare dominerat knäcktes som små stickor av pressen i finalen. Min teknik var mycket bristfällig. Min vilja är större än himlen och jorden sammantaget. Den här gången hade jag lagom med dricka för att kontrollera nerverna. Slutresultatet är denna enkla sanning: drick bara till den gränsen när det gynnar er kids..
Inför andra serien bytte jag klot och teknik. Släppte idén om greppet med tummen, långfingret och ringfingret som är det riktiga greppet, bytte till grepp med tummen, pekfingret och långfingret. Det var så jag lärde mig spela och jag fick helt plötsligt en helt annan rakhet i kasten. Tidigare hade hälften av mina klot hamnat i vänsterrännan. Andra serien fick jag 137 som är bland det bästa jag någonsin fått, så sammanlagt hade jag 197. Det räckte precis till avancemang. Jag var 12:e och sista bowlare att gå vidare. Närmaste bakom hade 195. Så jag var väl inte direkt någon favorit i det skedet...
Semifinalspelet gick bra. Jag spelade jämnt. Hittade en rytm och den superkorta ansats som jag gjort till mitt adelsmärke tidigare när jag spelat stämde. Jag fick ingen jättehög serie men 123 räckte till bland de sex bästa. Men jag var långt ifrån favorit. Där fanns en kille som gjort 174 och ett par som gjort höga 140 om det inte var 150.
Men nu jävlar laddade jag om. Allt annat var bara luft för mig nu, alla omkring bara försvann. Jag såg bokstavligen inte mina medtävlare, så fokuserad var jag. Min puls var väl runt 150. Man kunde ta på adrenalinet. Min uppladdning inför varje kast var ungefär som en tyngdlyftares. Jag började med en strike. Killen på banan bredvid också. Han satte faktiskt tre raka strikes och var övertygad om att han skulle ta hem det. På mina första 6 omgångar sänkte jag alla käglor varje gång, antingen med strike eller med spärr. Jag var fokuserad till tusan. Han började försöka psyka mig. Det gick inget vidare. Han förlorade hela sitt spel. Slutet var rätt så mediokert. Men det räckte ända fram. Jag fick 146 poäng och vann!
Jag!!!
Grejen är att det intogs rätt friskt med öl och sprit där. Jag märkte redan när jag kom vidare till final med 123 poäng att många började underprestera pga alkoholintag. Killen som började med tre strikes i finalen tappade hela sitt spel i slutet. Somliga kast var inte speciellt raka. De som tidigare dominerat knäcktes som små stickor av pressen i finalen. Min teknik var mycket bristfällig. Min vilja är större än himlen och jorden sammantaget. Den här gången hade jag lagom med dricka för att kontrollera nerverna. Slutresultatet är denna enkla sanning: drick bara till den gränsen när det gynnar er kids..
posted by Toni at 3:54 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home