Neil Young: mera ris och ros.

Såg på program igår där Neil Young satt och hastade igenom sina skivor: den här är bra, den här är bra, den här är bra, den här är missförstådd... Snälla Neil? Har du verkligen ingen skiva som du är missnöjd med? Du borde kunna komma på ett dussin om du tänker igenom saken. Saknade lite mer substans för att jag ska tycka att det var ett speciellt bra program. Vad var det som var tanken bakom "Harvest" t.ex? Programledaren tycktes oförmögen att få Young utveckla saker och ting. Ganska anonymt.

Tycker för övrigt att Young tagit sin Dylan-fantasi att vara den drivande konstnären väl långt. Han pratade bland annat om en skiva som han släppte bara i 6000 exemplar, bara för att visa att han hade kontrollen. Det känns ganska Dylanskt... att försöka ha någon slags konstnärlig integritet. Men det betyder att man måste ha något att säga med sin konst också. När det kommer till kritan är Young bara en imitatör, ingen självständig kreatör. Nu märker jag att jag blir väl hård igen. Egentligen hade jag bara velat säga att jag finner "When God made me" på sista skivan "Prairie Wind" helt enkelt suverän i sin sakrala enkelhet. Den kan jag sitta och lyssna på i en timme i sträck utan att någonsin tröttna.