blandade tankar

Så är det ännu en gång natt. Jag sitter och funderar över lite olika saker. Dylan givetvis, som alltid. Dikter, också, så som alltid. Har haft lite dålig inspiration att lägga in inlägg här på bloggen sista tiden, bortsett från de som går till filialer. Jag tror jag ska skriva en till skivsammanfattning; även om jag tror den första blev lite väl lång för att jag ska orka skriva ungefär lika mycket om andra mindre inspirerande skivor.

Jag glömde spela in Prison Break igår. Det sög ju. Nu får jag försöka spela in både Lost och reprisen av Prison Break imorgon. Jäklar vad härligt att Lost är tillbaka. Prison Break i all ära, men Lost är ju den bästa tv-serien som gått på tv sedan Twin Peaks dominerade i början av 90-talet med sin sköna David Lynch-mystik. Vart har Lynch tagit vägen förresten? Har inte hört ett ord om karln sen "Mullholland Drive" som jag fullkomligt älskade.

Jag har för övrigt kommit fram till att Mp3-spelaren är en bra uppfinning! Jag har mycket glädje av min, även om det blir korta stunder jag får användning av den. Har nu t.ex. kunnat lyssna mig igenom album som jag annars inte skulle leta fram på datorn. När jag var i Karlstad på lite trevlig biljard+öl i helgen så hade jag med min mp3-spelare full med musik, gärna album, för album är något mer än enskilda låtar. Låt er aldrig reduceras till att bara lyssna på enstaka låtar, folk. Album är, eller kan iaf vara, konstverk. Det är därför jag tänkt behandla Dylans album. För att ta fram essänsen i dem, visa upp konsten. Har upptäckt Eva Dahlgren än mer genom hennes "En blekt blondins hjärta" och fått upp ögonen för Leonard Cohens "Ten new songs". Även gett Lars Demian en chans som han tog till hälften. Men han är lite ... nja.