Leonard Cohen: en man att älska

Bortsett från Dylan är nog Cohen den artist jag kan säga mig uppskatta mest. Naturligtvis är det delvis på grund av det faktum att Cohen är en poet i grunden. Redan innan han slog sig in i skivbranschen, inspirerad av Dylan (om det var "Hard rain" eller "It's allright Ma" kommer jag i stunden inte ihåg, men så var det iaf), så hade Cohen givit ut poesiböcker. Hans debutalbum är en lågmäld skiva som växer på en. Det är ganska sparsmakat melodiöst. "Songs of Leonard Cohen" heter den. Sedan följer några ytterligare album lite sparsmakade låtar. Mästerverket "Songs of Love and Hate" måste nämnas i det andetaget. Cohen släpper skivor med ganska ojämna och stora mellanrum. Och har förfärligt fantasilösa skivtitlar. Och hittills måste jag säga att oavsett årtionde har jag hittat något att älska på alla album jag hört av karln. Kanske är det den där rösten? Jag vet inte. Nej, det är nog att han lämnar en i eftertanke med sina kloka textrader. Dagens låt: "By the river dark" från "Ten new songs".