Mamma Roma

Jag har varit i himmelriket, men jag har rest tillbaka hit till Sverige för att berätta om det. Roma, min mamma Roma har jag lämnat. Beklagligt, visserligen, men tiden var läglig. Jag har sprungit runt spanska trappan, Piazza Novone, Peterskyrkan, Colesseum, Forum Romanum, Fori Imperiali, Paladini, Fontana di Trevi, osv de senaste tre dagarna. Förrutom detta har jag försökt vänja mig in i det romerska sättet att vara:

Stressad men samtidigt lugn. Det finns inget bra svenskt adjektiv som avklarar det. DEt romerska sättet att vara går emot sådana likställighetetr. Jag har vant mig i den romerska miljön nu och kommer sakna dess livliga gatuliv. Bilister som tutar, parkerar var som helst (gärna en sk romersk parkering som innebär att man stänger in folk), Likaledes har jag vant mig och kommer att sakna de trivsamma restaurangerna med sina vana kypare som skojar och kommer med världens godaste mat.

Mamma Roma kommer alltid att saknas mig.