Och äntligen...Första plats.
1. Cornelis Vreeswijk.
Och givetvis är det Cornelis som tar hem den här lilla listan. Var någon chockad eller ens lite förvånad? Om så var fallet: Låt då detta försvarstal inför Sveriges viktigaste artist de senaste två århundradena:
Cornelis Vreeswijk föddes i Nederländerna 1937 men ett tiotal år senare flyttade hans familj till sverige. Cornelis lärde sig svenska rätt bra. Han visade sig ha en fallenhet för språk överhuvudtaget. Dessutom hade han läshuvud. Cornelis läste sina filosofer, sina romaner, sin musikhistoria. På detta viset är Vreeswijk en svensk Dylan, hans oerhörda kunskap om det han skildrar är oerhörd. Referenser i Vreeswijks musik går till väldigt skilda platser som det kräver sitt musiköra för att finna ursprungskällan. Bluesen är viktig, likaså den franska Chanson.
1964 blev han upptäckt av Polaren Fred. Som hade tänkt sjunga Cornelis på sin nästa skiva. Istället blev det Cornelis som fick sjunga Cornelis och lika bra var nog det. Sverige behövde en sådan avslappad och cool röst som Cornelis. Och därefter var musiksagan sann.
Allt från "Hönan Agda" till "Polaren Pär", alla Cornelis låtar är i stort sett guldkorn idag. OCh vidare: "Saskia", "Veronica", "Ångbåtsblues", "Brev från kolonien", "Turistens klagan", "Personlige Person", "Till Jack", "Jag hade en gång en båt", "Balladen om FRedrik Åkare och Cecilia Lind", "Till FAtumeh", "Somliga går med trasiga skor", "Felicia Adjö", "Sportiga Marie", "Dekadens", "Grimasch om morgonen", "Inatt jag drömde", "Lill-systerns undelat är död", "Ågren", "Deirdres samba", "ÅGren", "Cool water - På den gyldene FReden", "Från en vän i viken" och den underbara "Sommarkort (En stund på jorden)". Listan kan fortsätta tills Blogger skickar en anmälan till mig om att jag använder för mycket textrad. Så stor är Cornelis. Ställ denna låtlista intill vem du vill i Sverige. Och Cornelis vinner med hysterisk marginal.
Men Cornelis var inte bara en låtskrivare, och en jävligt duktigt sådan var han. Han var också en enormt skicklig uttolkare av andras musik, Bellmantolkare gjorde han sig känd som, bara nummer två efter Fred Åkerström. Lars Forsells musik tolkades av Vreeswijk, liksom Taubes.
Vreeswijk var kanske inte guds bästa barn, vilket han var medveten om. Han sökte sig alltid till de undre kretsarna, sympatiserade alltid med de utslagna, tiggarna, hororna, knarkarna. Det var ett sympatiskt drag. Mindre sympatiskt, men väldigt karaktäristiskt var hans sämre sidor: hans svartsjuka, fylla, slagsmål, misshandel och fängelsedomar. Som exemplet när Cornelis tog hem tvenne damer och fann att tvenne damer var inga damer alls. De var herrar. Och Cornelis tog sin lilla kniv och skar lite på dessa falska damer. Klassisk Cornelis. Fängelsedom givetvis, men en ännu bättre legend.
Cornelis var den eviga outsidern i svensk musik. Han var en inflyttad, en icke-svensk, vilket han förblev hela sitt liv (sverige krävde ett språk-test för att han skulle få bli medborgare, den största svenska låtskrivaren genom tiderna efter BEllman.) Han var en utstötting. Han söp hela sitt liv och dukade slutligen under för leverproblem. Cornelis var en krånglig person. Hela sitt liv stred han mot musiketablissemanget. Sveriges radio bråkade länge med honom angående hans burleska visor och vägrade spela dem. 20 år och så efter sin död är han en del av det. Inte för att det gjorde honom gladare. Men han är och förblir den största och mest inflytelserika artist som har funnits inom svensk popmusik. OCh detta faktum flyttar man inte på.
Och givetvis är det Cornelis som tar hem den här lilla listan. Var någon chockad eller ens lite förvånad? Om så var fallet: Låt då detta försvarstal inför Sveriges viktigaste artist de senaste två århundradena:
Cornelis Vreeswijk föddes i Nederländerna 1937 men ett tiotal år senare flyttade hans familj till sverige. Cornelis lärde sig svenska rätt bra. Han visade sig ha en fallenhet för språk överhuvudtaget. Dessutom hade han läshuvud. Cornelis läste sina filosofer, sina romaner, sin musikhistoria. På detta viset är Vreeswijk en svensk Dylan, hans oerhörda kunskap om det han skildrar är oerhörd. Referenser i Vreeswijks musik går till väldigt skilda platser som det kräver sitt musiköra för att finna ursprungskällan. Bluesen är viktig, likaså den franska Chanson.
1964 blev han upptäckt av Polaren Fred. Som hade tänkt sjunga Cornelis på sin nästa skiva. Istället blev det Cornelis som fick sjunga Cornelis och lika bra var nog det. Sverige behövde en sådan avslappad och cool röst som Cornelis. Och därefter var musiksagan sann.
Allt från "Hönan Agda" till "Polaren Pär", alla Cornelis låtar är i stort sett guldkorn idag. OCh vidare: "Saskia", "Veronica", "Ångbåtsblues", "Brev från kolonien", "Turistens klagan", "Personlige Person", "Till Jack", "Jag hade en gång en båt", "Balladen om FRedrik Åkare och Cecilia Lind", "Till FAtumeh", "Somliga går med trasiga skor", "Felicia Adjö", "Sportiga Marie", "Dekadens", "Grimasch om morgonen", "Inatt jag drömde", "Lill-systerns undelat är död", "Ågren", "Deirdres samba", "ÅGren", "Cool water - På den gyldene FReden", "Från en vän i viken" och den underbara "Sommarkort (En stund på jorden)". Listan kan fortsätta tills Blogger skickar en anmälan till mig om att jag använder för mycket textrad. Så stor är Cornelis. Ställ denna låtlista intill vem du vill i Sverige. Och Cornelis vinner med hysterisk marginal.
Men Cornelis var inte bara en låtskrivare, och en jävligt duktigt sådan var han. Han var också en enormt skicklig uttolkare av andras musik, Bellmantolkare gjorde han sig känd som, bara nummer två efter Fred Åkerström. Lars Forsells musik tolkades av Vreeswijk, liksom Taubes.
Vreeswijk var kanske inte guds bästa barn, vilket han var medveten om. Han sökte sig alltid till de undre kretsarna, sympatiserade alltid med de utslagna, tiggarna, hororna, knarkarna. Det var ett sympatiskt drag. Mindre sympatiskt, men väldigt karaktäristiskt var hans sämre sidor: hans svartsjuka, fylla, slagsmål, misshandel och fängelsedomar. Som exemplet när Cornelis tog hem tvenne damer och fann att tvenne damer var inga damer alls. De var herrar. Och Cornelis tog sin lilla kniv och skar lite på dessa falska damer. Klassisk Cornelis. Fängelsedom givetvis, men en ännu bättre legend.
Cornelis var den eviga outsidern i svensk musik. Han var en inflyttad, en icke-svensk, vilket han förblev hela sitt liv (sverige krävde ett språk-test för att han skulle få bli medborgare, den största svenska låtskrivaren genom tiderna efter BEllman.) Han var en utstötting. Han söp hela sitt liv och dukade slutligen under för leverproblem. Cornelis var en krånglig person. Hela sitt liv stred han mot musiketablissemanget. Sveriges radio bråkade länge med honom angående hans burleska visor och vägrade spela dem. 20 år och så efter sin död är han en del av det. Inte för att det gjorde honom gladare. Men han är och förblir den största och mest inflytelserika artist som har funnits inom svensk popmusik. OCh detta faktum flyttar man inte på.
posted by Toni at 6:53 PM
1 Comments:
Det var en självklar etta. Det finns mycket mer man skulle kunna säga om Mäster Cees, men det är kanske lika bra att begränsa sig. Det finns en sång av honom som jag tror att du glömde nämna, som är bland det vackraste som detta land hört: "Fredrik Åkares Morgonspsalm".
Post a Comment
<< Home