Ballad of a Thin Man

You walk into the room/With your pencil in your hand/You see somebody naked/And you say "Who is that man?"/You try so hard but you don't understand/Just what you will say when you get home/And there is something happening here/But you dont know what it is/Do you, Mr Jones?

Jag nämnde denna sång i min blogg häromdagen och har gått och förälskat mig så i denna hatiska och hånande låt de senaste dagarna. Låten är inget mindre än ett angrepp. Det är här han fått nog av dumma frågor, fått nog av burop, fått nog av att bli placerad i fack, fått nog av alla som har det minsta som liknar krav och kritik mot honom och hans person. Han tänker inte ta det.

Låten är ett angrepp på varje tänkbar lyssnare, varje tänkbar Mr Jones där ute i en värld befolkad av Mr Jones's. I verserna utmanas lyssnaren att ta huvudrollen i Dylan's närmast dadaistiska villsprång mötandes enögda dvärgar och svärdslukare i bizarra situationer. Och i refrängen hånas det över lyssnarens förmåga att inte förstå vad det är som händer. "And there is something happening here. But you don't know what it is. Do you, Mr Jones?".

Därför älskar jag "Ballad of a Thin Man".