Hmm.. Sån här är jag.
Ja, alltså... Inte förrän nu börjar jag få någon ro att sitta och ha min avkopplande stund. Jag är en person som behöver information och uppdateringar hela tiden. Mitt liv kretsar på nåt sätt runt att jag håller mig uppdaterad om allt det jag är intresserad av. Först när jag fått alla dessa fakta som jag behöver för att må bra (jag tar upp ämnena vid nåt senare tillfälle) , så kan jag slappna av riktigt ordentligt och sova. Fast först en liten blogguppdatering.
För det hade jag tänkt skulle ingå i mina rutiner nu, uppdatera bloggen med mina tankar och funderingar. Jag har en hel del, men jag är jäkla dålig på att släppa dem, ens till mina närmaste. Så bloggen kunde vara en bra idé. Fast då får det inte bli för många av de där "vardagsblogguppdateringarna" ni fick se prov på tidigare idag. Det där var ett slarvfel av mig, som jag hoppas inte behöver bli allt för vanligt.
Personliga tankar ska vara personliga, inte trötta och trista. Även om tankarna inte innehåller något specifikt ämne ska ni som läsare ändå få ta del utav dem precis såsom de äntrar min hjärna utan krusiduller. Jag vet inte om jag har nåt ämne för denna blogg, det märker vi snart. Jag skriver rakt ur min hjärna.
Där fick jag inspiration. Inspiration är nyckeln till allt skrivande. Man måste känna för det man skriver om! Det spontana kreativa "stream-of-consciousness"-skrivandet är den metod som jag förordar. Man ska skriva rakt ur sin hjärna. Det fungerar inte alltid bra, men det fungerar. Jag kan t.ex. sätta mig ner och skriva en dikt rakt upp och ner och även efteråt känna att det är en väldigt lyckad dikt. Utan massa korrigeringar.
Sorry, ska förhoppningsvis få igång diktandet här på bloggen snart. Det var ju kanske den främsta orsaken (förutom att tjata om Dylan) som jag startade den här bloggen. Mina funderingar i övrigt var tänkta att komma i andra hand. Och märkligt nog så har jag inte postat en enda dikt, jag har tjatat lite om Dylan (fast det tycker jag är förståeligt iom att den unika dokumentären om honom sändes så sent som igår) men jag har mest babblat om massa saker utan att säga så mycket om mig själv. Jag har väl god hand med det skrivna språket, som nån uttryckte det.
Säger godnatt och kram för den här gången.
För det hade jag tänkt skulle ingå i mina rutiner nu, uppdatera bloggen med mina tankar och funderingar. Jag har en hel del, men jag är jäkla dålig på att släppa dem, ens till mina närmaste. Så bloggen kunde vara en bra idé. Fast då får det inte bli för många av de där "vardagsblogguppdateringarna" ni fick se prov på tidigare idag. Det där var ett slarvfel av mig, som jag hoppas inte behöver bli allt för vanligt.
Personliga tankar ska vara personliga, inte trötta och trista. Även om tankarna inte innehåller något specifikt ämne ska ni som läsare ändå få ta del utav dem precis såsom de äntrar min hjärna utan krusiduller. Jag vet inte om jag har nåt ämne för denna blogg, det märker vi snart. Jag skriver rakt ur min hjärna.
Där fick jag inspiration. Inspiration är nyckeln till allt skrivande. Man måste känna för det man skriver om! Det spontana kreativa "stream-of-consciousness"-skrivandet är den metod som jag förordar. Man ska skriva rakt ur sin hjärna. Det fungerar inte alltid bra, men det fungerar. Jag kan t.ex. sätta mig ner och skriva en dikt rakt upp och ner och även efteråt känna att det är en väldigt lyckad dikt. Utan massa korrigeringar.
Sorry, ska förhoppningsvis få igång diktandet här på bloggen snart. Det var ju kanske den främsta orsaken (förutom att tjata om Dylan) som jag startade den här bloggen. Mina funderingar i övrigt var tänkta att komma i andra hand. Och märkligt nog så har jag inte postat en enda dikt, jag har tjatat lite om Dylan (fast det tycker jag är förståeligt iom att den unika dokumentären om honom sändes så sent som igår) men jag har mest babblat om massa saker utan att säga så mycket om mig själv. Jag har väl god hand med det skrivna språket, som nån uttryckte det.
Säger godnatt och kram för den här gången.
posted by Toni at 3:35 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home