Bob Dylan - Läromästaren

Fan vad jag är i en euforisk sinnesstämning... Jag vet inte ens var jag ska börja... Såg dokumentären, Scorsese's "No Direction Home" om Dylan och jag saknar just nu ord för att börja beskriva. Det är fantastisk dokumentär och jag kan inte vänta på att få se del två som jag vet kommer vara ännu häftigare.

Här är en scen jag kommer bära med mig i alla motgångar: Dylan vid pianot, publiken vild av avsky mot den förvandling de har fått se framför sina ögon, skrikandes saker och buandes. Dylan slår an tonerna till en underbar "Ballad of a Thin Man" - det fetaste Fuck You-fingret till sång som någonsin skrivits - och motljuset förvandlar honom till en messiasfigur, med det spretiga håret och den vilda blicken. Det här ska jag alltid minnas: mannen som vägrade vara någon annan än den han ville vara. All konstnärlig integritets urfader. Tack för att du visade att man kunde Bob. Tack för allt du lärt mig om att vandra den egna vägen. Jag är dig evigt tacksam.