Sista inlägget här

Jag överger härmed denna blogg. Jag är ledsen. Det har blivit för svårt för mig att hålla den flytande. Jag slutar inte att skriva. Jag flyttar bara min blogg till denna adress: metrobloggen.se/bloggtoni.

Hoppas ni hittar dit mina kära läsare. Jag vet ännu inte hur jag ska lösa det med Dylan och diktavdelningen, men det får väl tiden utvisa. Farväl, blogger.

Uppdatering

Jag har allvarliga funderingar på att släppa denna blogg. Allvarligt talat: jag kan knappt komma ut och skriva på den då jag har möjlighet. Alla gånger jag skulle kunna skriva så kan jag det inte. På grund av datorer som inte gillar webläsare. Det är så att jag funderar på att byta blogg. Det verkar funka bra med metrobloggen. Kanske ses vi där nästa gång.

Här är annars en blogg för er som gillar höghastighetsuppdatering: metrobloggen.se/missm

En låtbiografi, del 1

*Balladen om Briggen Blue bird av Hull, text och musik Evert Taube, sång Ewert Ljusberg.

En av Taubes allra färgstarkaste sjöfartsskildringar är denna om skeppet som går i kvav och om Stranne den yngre som blir bortglömd ombord denna julafton -72. Stranne den yngre blir surrad till rors för att försöka rädda skeppet, men det är hopplöst. Blue Bird är dömd att gå vrak. De är nära hem, Smögen, där hans mor just fått brevet från Middlesbrough. Strannes far går ut för att hjälpa dem i skeppsnöd. Han lyckas rädda besättningen och samlar dem till sitt hem. När hela bilden målas upp och Stranne den äldre inser att det är sonens skepp som gått under medan han samtalar med besättningen blir han så bestört att han vid upphällningen av supar, kastar det tionde glaset " i golvet i kras." Hans sista kommentar blir det mest talande: "Spara modern, kapten, denna kväll."

En helt fantastisk sjöskröna. Evert Taube i sitt esse. Men för mig finns det bara en tolkning av den här låten. Ewert Ljusberg har gjort den. För många är han bara gubben med skägg som berättade roliga historier i "Har ni hört den förut". Därtill är han republiken Jämtlands president. Men han har gjort mycket intressant inom visgenren. I mina ögon är han den sista stora ur generationen med Fred Åkerström och Cornelis Vreeswijk. I hans visskatt går humorn igenom som en röd tråd. Med "Briggen Blue Bird av Hull" får Ljusberg utlopp för sitt berättande och sin inlevelseförmåga och tar sången till Åkerströmsk inlevelse.

Under en blöt kväll i Filipstad runt 1997-1998 befann jag mig i Filipstad på Hotell John där Ewert Ljusberg spelade för kvällen. Jag hade samvetet att önska min favoritlåt och efter att ha tänkt igenom det hela så spelade Ewert låten för mig. Då hade jag en period då jag hade för mig att bara gå ut i kostym, så jag kan förstå om Ewert funderade på vad det var för knepis han stött på mitt ute i raggar- och patraskträsket. Men han spelade låten och jag njöt. Det var ett stort ögonblick. Självklart är "Briggen blue bird av Hull" därför med på min lista.

Nytt tema: 20 låtar, en självbiografi

Visst har bloggen blivit lite vanvårdad i sommar, det ska medges. Jag hoppas att någon läsare finns kvar nu när hösten närmar sig, ty jag har ännu inte tänkt lägga ner detta projekt. I samband med mitt regissörsprojekt blev jag ombedd att skapa en lista över de viktigaste låtarna i mitt liv. Ett sånt liv är ju givetvis så omöjligt att det inte tillåter sig att göras. Därför vill jag ändå ge mig på det.

Jag ska inte försöka göra en traditionell lista som rangordnar saker. Detta är en lista där alla är lika mycket värda. Det är dessutom en lista som jag aldrig skulle kunna slutföra utan några brasklappar. Det kan inte bli en perfekt lista. Jag skulle kunna ångra mig tusen gånger om vilka låtar jag skulle vilja ha med. I vissa fall får man helt enkelt göra urval som exkluderar någon annan låt som mycket väl skulle vara med på listan.

Jag har ingen aning hur detta ska arta sig. Det kändes iaf som en bra idé, så vi får se hur lång tid det tar att slutföra detta. Hoppas det blir trevlig läsning, mina vänner.

Min sommar

Nu har sommaren närmat sig bäst före datum, och jag måste tillstå att det varit en ovanligt lång sommar. Med det avser jag ju inte att vädret varit superbt direkt, snarare att min hemmavaro gjort att det kännts som en sån där sommar man hade någon gång i grundskolan sist: ett totalt sommarlov! Jag har varit hemma åtta veckor nu! ÅTTA! När var någon av er yrkesarbetande läsare hemma så länge? Jag skulle inte tro att det har hänt. Jag har ju givetvis hunnit ha jävligt tråkigt på en sån period. Man har inte pengar eller fantasi att hitta på saker att göra under så lång tid.

Men visst har det varit kul. Jag har varit på konserter iom PiP i Karlskoga, jag har rest utomlands och jag har varit på bilsemester. Jag har sett massa film, har iofs inte badat mer än en gång, då i början av juli, samma dag jag bröt handen... Jag har sett massor av fotboll med EM, sedan ännu mer sport med OS. Jag har löst en herrans massa korsord. Jag och sambon har betat av snart fyra korsordstidningar denna sommar. Vi har varit ute och ätit god mat. Jag har umgåtts med min sambo största delen av sommaren. Vi har nog aldrig varit tillsammans lika länge som nu. Med det menar jag att vi inte varit ifrån varandra ett dygn under 7 veckor nu. På måndag skiljs vi åt för några dagar, vilket kanske är tur det... Hehe. Ibland behöver man space också...

Sista två, tre veckorna har varit småtrista. Det ska bli skönt att börja jobba igen. Det är bara att inse att sommaren närmar sig slutet med stormsteg. Augusti glider in i September. Sommaren har gått fort ändå. Även om handskadan har gjort att det blivit en annorlunda sommar så kan jag inte säga att den hämmat mig speciellt mycket. Det har varit en bra och trevlig sommar. Jag kommer att komma ihåg den.

äntligen frisk

Jag har lidit under hela sommaren av min handskada. Jag har till och med tvivlat på att det nånsin ska bli bra igen. I de värsta ögonblicken har jag fruktat att det läkt dåligt och jag kommer ha bestående men som gör att jag inte kan arbeta. Men äntligen är det slut. Jag har blivit såpass mkt bättre under de senaste dagarna att jag släpper hela det tänket och istället försöker fokusera på framtiden. Jag ska börja arbeta på måndag hade jag tänkt! Hur sjutton ska det gå?

Det blir nog bra.

OS

Ja, vi måste väl sammanfatta detta stora event på nåt vis.

Sverige hade ett ganska medelmåttigt OS. Det var kul. I synnerhet gladde jag mig över att Friidrotten blev helt utan medaljer. Jag hoppas den svenska friidrottsvågen dör nu. Det skulle kännas bra. Sveriges medaljer kom där ingen hade anat dem. Det är väl det som är med OS. Massa knepiga grenar som ingen föreställt sig kunna sluta så som de slutar.

Finland fick 4 medaljer. Helt okej. Finland är ett litet land. Jag hade hoppats på bättre i spjutet, men nu gick det så illa som det kan gå. Nåja. Det är så det är. Annars är jag mest imponerad av Usain Bolt. Michael Phelps? Nej honom blir jag bara illamående av.

Min hand känns lite bättre nu så i nästa OS ställer jag upp i kulstötning! Jag har trots allt ett DM-brons från typ 1990 att försvara...

Frisk?

Mitt gips har kommit av och 21 augusti upphör mitt sjukskrivningstillstånd. Då är jag innanför igen, bort från den så förhatliga utanförskapen som Fredrik REinfeldt beklagat sig emot. Men frågan är om jag är frisk... Handen känns sådär. Jättemärkligt. Hoppas jag inte hamnar på gatan för det här. Och vad har jag att sälja?